Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrivet utav: Mert Tekel


Vill inte veta

Orden från varje mun gjorde honom stum. Alla försökte förklara för honom att har var jävligt dum. Inte förstod han att han hamnat i ett mörkt rum men hans familj såg hur han led utav en sorgsen dröm, han fick knappast någon sömn.

Med ensamma tankar i sin hjärna sitter han upprörd och funderar över vad som pågår i hans lilla värld. Han kan inte förstå att han har trampat snett och hamnat fel, hur hans dagar alltid står still men inte länge till. Han vill inte veta vad som sker, han vill inte se det alla andra ser. Han tittar ner på betongstenen och tänker på varför han inte får göra sin röst hörd. Jag måste rycka upp mig, tänker han och går till sina vänner. De sitter ute på gården på en parkbänk bland buskarna. Den nedklottrade bänken och den tunna lyckstolpens starka ljus ger honom en blick från gamla dagar. Mycket sprit, mycket droger och många tjejer som strippade. Pulvret och pillret gjorde livet snobbigt för honom, han sålde och började skaffa pengar. Folk respekterade honom för hans pengar, texter och kriminella behov. Detta gjorde honom inte lycklig, klockan tickade och familjen splittrades. Han förstod inte vad som pågick. Han var för ung för att avgöra vad som är rätt och fel. Hans föräldrar var ofta fulla, hans mamma var ofta sjuk och låg på sjukhuset. Så det blev bara han och hans pappa hemma. Det blev aldrig bättre för honom, det kom hem svar från sjukhuset, det finns en svår sjukdom och din mamma har den. Detta skapade ett svart hål i hans hjärta, fick honom att sluta tänka. Det var såhär han började knarka, skriva texter och vara kriminell. Hans mamma hade hamnat under jorden och hans pappa hade börjat hata honom.
Hans värld är en cell, inlåst bland smutsiga jobb och dåliga vänner. Med en vän förlorad i överdos börja han tappa fokus. Han ville inte röka på under hela sitt liv, utan han ville ha en framtid där han skaffade ett jobb, en familj och harmoni. Vad var det för fel på honom? Var gud på väg ner för att hämta honom, hade han inte levt rätt, vad skulle hända med honom om gud hämtade honom. Hans frågor tog aldrig slut, men inga svar tycks han fått. Han hade ingen energi kvar, kunde knappast stå på sina två. Han sov och drömde. Han drömde att han skrev ett brev till sin mamma. I sin dröm skrev han; Att han hade saknat sin mamma. Hon var gammal och han var liten. Hårda tider hade gjort henne svag och att han såg hur hennes hjärta blödde. Hon försvann och hans mål blev små, dagarna så grå och nätterna full av tårar. Av gud blev hon kommen och av gud blev hon tagen. Han förklarade hur mycket han älskade henne, hur mycket han ville vara med henne, att han varje kväll önskade att hon var med honom.
Han vaknar ur den vackra sömnen och funderar på varför kudden är våt. Han säger för sig själv, det kan vara utav tårarna han fällde i drömmen. Han tar sig ut på balkongen, sätter sig på den lilla pallen och tar in en snus i munnen. Han tittar upp på den mörka himmelen och tänker på att allt är så komplicerad. Världen är fin men det uppstår alltid hinder och varför är det så orättvist, säger han för sig själv, medan han fäller en tår och låter vinden smeka hans blöta kind. Han försöker vara ärlig mot sig själv, han försöker förklara för sig själv att han kan bli bättre. Han vill se sina barn gå i skolan, han vill ha någon som ska föra hans efternamn vidare. Denna tanke gläder honom inombords, det kanske var här han skulle förändra sig, blir en bättre person och stabilisera sig. Skaffa en familj, jobb och sluta med all kriminallitet.. Han var förvirrad, rädd och kunde knappast stå på sina darrande ben. Plötsligt ville han överraska sig själv med lycka, med viljan i sitt inre ville fortfarande inte tro på allt han hade upplevt. Han var beredd på att starta detta nya liv. Men genom ett läkarbesök ändrades hans planer.
Hans läkare sade att han hade en svår sjukdom och att han inte skulle leva länge till. Vad är det för fel på honom, vad har han gjort för att få såhär ont. Detta är hämnden tänker han, för allt han har gjort och för alla han har sålt droger till. Alla han har dödat och alla han har lurat. Han gråter och tycker synd om sig själv, han ångrar allt han gjort och ber till gud om förlåtelse. Men han blir svagare och svagare, han kan knappast känna sina ben efter några månader. Han inser att han kommer dö helt ensam, utan att ha fått barn, utan att ha fått ett bra liv. Han har alltid svikit folk aldrig brytt sig om någon. Detta var slutet för honom kände han. Han tog sin koran i handen och bad en bön. Det blev hans sista bön, hans sista andetag och hans sista ögonblick förrän hans själ skulle vila i frid.
Vad han inte visste var att han hade gjort en strippare gravid och att hon födde honom och döpte honom till samma namn som pappan.




Prosa (Novell) av Mert
Läst 216 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-02-03 19:37



Bookmark and Share


  Mr Lindemann VIP
Gillar drivet i texten och flytet i berättelsen

Kanske kunde du arbeta lite med språket
2009-02-05
  > Nästa text
< Föregående

Mert
Mert