”Här i Danmark händer det alldeles för mycket så jag har beslutat att skicka eran kusin Ashura till er i väntan på lugnare tider. Hon kommer några dagar innan maskeradbalen. Tänk om man kunde lita på brevduvor någon gång.”

Farbror Airk

Attiva läste brevet en gång till innan hon ropade på Break som var i rummet intill. Brev från farbror Airk var ovanligt och hur många veckor var det till balen?
”Vet du när balen är?” Attiva såg på Break som läste brevet.
”Den är om tre veckor. Det betyder att hon kan komma när som helst”.
Attiva reste sig och gick fram till fönstret och såg ut över slottsparken. Man hade börjat ordna inför balen och trädgårdsmästaren ansträngde sig till det yttersta för att få allt perfekt. Och allt för henne. Attiva önskade att hon kunde bli tio år yngre och kunna springa runt i skogen som hon brukade i väntan på att modern skulle komma tillbaka, helt ovetande om att hon var död. Attiva såg avundsjukt på Break som var två år yngre än henne.
”Jag går ner och säger till Jill att vi väntar gäster”. Attiva gick ner för trappan mot köket. Den kändes mycket längre än förut. Attiva hittade mycket riktigt Jill i köket där hon stod och diskuterade maten inför balen.
”Vår kusin Ashura kommer hit till balen. Se till att ha ett rum i ordning till henne när hon kommer”.
Jill nickade för att visa att hon hört vad Attiva sagt innan hon fortsatte diskutera med en kokerska.
Attiva gick ut på balkongen och nedför den långa stentrappan innan hon gick på vägen som gick längs med sjön. Hon satte sig på en stenbänk och såg ut över sjön. Hit hade hon gått ofta sedan modern dött för att slippa se fadern sörja. Till slut hade även han dött av för mycket sprit. Attiva tålde fortfarande inte att se en full man. Hon hatade det, föraktade det. Men man kunde ju inte alltid undvika det.
Ända sedan fadern dött hade en moster velat skicka dem till ett kloster men Airk hade vägrat.
”De två syskonen skulle ha lugn och ro” hade han sagt och köpt faderns slott till dem. Mostern hade gått med på det under att villkor. Vid arton års ålder skulle de vara gifta. Det var bara fyra månader tills Attiva skulle fylla arton så Airk hade inget val. Han anordnade en stor maskeradbal som skulle dra till sig adelsfamiljer från alla håll och kanter.
Attiva ville inte gifta sig. Hon ville bara fastna i tiden och leva kvar här på Tir Azleen. Långt borta hörde Attiva Break ropa på henne och hon gick sakta upp till slottet. Break väntade på henne vid balkongen.
”Vi ska prova vår balklänningar till maskeraden”. Hon såg road ut där hon stod på balkongen, Break älskade verkligen maskerader och allt som hörde till.
Tillsammans gick de upp till sovrummen och såg på de nya klänningarna. Breaks klänning var mörkt röd med guldbroderier och masken som hörde till var rikt utsmyckad med guldpaletter. Attivas var så mörkt blå att den liknade svart och hade mycket lite broderier. En sjal som följde med var helt i silver och likaså hennes mask var utsmyckad med silver paletter. De tog på sig klänningarna och såg sig länge i spegeln. För en liten stund log Attiva, kanske skulle maskeraden bli rolig trots allt.




Ett par dagar innan balen kom en vagn till slottet.
”Det måste vara Ashura”, viskade Break i Attivas öra. De gick nedför trappan för att hälsa.
En betjänt öppnade dörren till vagnen som hade fördragna gardiner och alla kikade nyfiket in. Vagnen var full med kläder men ingen människa.
”Hej brukar man väl säga men ni kanske inte är så artiga i Sverige”, hördes en röst bakom dem. De vände sig om och såg på kusken som stod där i en alldeles för stor hatt.
”Var är Ashura?” Break såg nyfiket på kusken som tog av sig hatten.
”Jag är Ashura”, sade kusken och bugade sig djupt. Attiva och Break såg förvånat på varandra. Var detta deras kusin. Utklädd i mans kläder?
”Varför är du utklädd?” Break såg på sin äldre kusin.
”Utklädd? Nej detta är mina kläder. Passar det inte så får ni lära er acceptera det. Ska ni stå och glo på mig hela dagen eller hjälpa mig bära upp sakerna?”. Ashura stirrade på betjänten innan hon tog två väskor och började släpa sig uppför trappan.
”Var ska jag sova?” frågade Ashura Jill som kommit ut på balkongen.
”Följ mig” svarade Jill lugnt. Hon höjde inte ens ögonbrynet. Ingenting kunde få henne att tappa hakan.
När Ashura packat upp gick hon in i Attivas rum där Break och Attiva satt och pratade.
”Så min kusin måste gifta sig?” Ashura tog ett stort bett på ett äpple hon hade i handen. ”Och det har våran moster bestämt”. Hon drog fingrarna genom det korta håret. Break bytte snabbt samtalsämne genom att föreslå en rundvandring.
Attiva och Break visade Ashura runt i hela slottet och i skogen. När de kom tillbaka till slottet var det mörkt och Attiva skyllde på huvudvärk för att slippa vara uppe längre. Hon gick och lade sig, såg ut på stjärnorna genom fönstret och somnade.
Nästa dag var det kaos på slottet. Ashura såg ingen till, Jill sprang runt överallt och hittade alltid någonting som var fel men till slut var hon nöjd. Break och Attiva åt sin mat ensamma innan Attiva gick upp i sitt rum och tände lamporna. Ashura satt på hennes säng och såg på henne.
”Jag hoppas du hittar någon i morgon då”.
Attiva drog en djup suck. ”Jag vill inte gifta mig och det vet du”
Ashura ställde sig upp och tog på sig sin hatt.
”Vi får väl se, vi får väl se” sedan gick hon och stängde dörren efter sig.
Attiva ställde sig vid fönstret och önskade hon vore någon annanstans.


Det var fullt med människor överallt och orkestern spelade låt efter låt. Attiva och Break gick runt och hälsade på folket vilket gjorde det hela med maskeraden löjligt. Alla visste ju ändå vilka Attiva och Break var. När ingen såg smet Attiva iväg ut på balkongen. Hon lade ner masken på balkongräcket och den glittrade i ljuset från månen.
Attiva lutade sig fram och såg ner på den svagt belysta trädgården och där inne från hörde hon skratt. Hon kände en tår trilla nedför kinden. Hon kände sig plötsligt iakttagen och snodde runt. Där stod en främmande man och såg på henne. Attiva snodde runt igen och hoppades han skulle försvinna. Mannen gick fram till henne och tryckte sig mot henne bakifrån. Hon kände armarna krama om henne i ett fast grepp och hans andetag i sitt öra.
”Sällan sådan skönhet skådats trots ett liv bakom stängda dörrar där solstrålar letar sig in ett fåtal gånger” viskade han i hennes öra.
”Vem är du?” frågade Attiva och kände sitt hjärta banka hårt. Han svarade inte utan vände henne om. Attiva fann sig stirrande i ett par bruna ögon omringade av en mörk mask och hennes hjärta tycktes hoppa över ett par slag och hon blundade. Han kysste henne mjukt på läpparna och hon kunde inte låta bli att besvara den. Tiden tycktes stå stilla och hon kände hans händer dra henne emot sig. Han slutade kyssa henne och vände henne mot månen, gav henne en lätt kyss i nacken sen var han borta. Attiva sprang in i balsalen och såg sig om efter mannen med den mörka masken men han var borta.


Break såg avundsjukt på de dansande paren som flöt fram på dansgolvet. Hon såg ner på sin klänning och rättade till ett veck och tittade upp igen. En betjänt gick förbi med dricka och hon tog ett glas. Break höjde glaset och skulle precis dricka när någon stötte till henne bakifrån så hon spillde ut innehållet på klänningen och golvet. Hon vände sig argt om och såg in i ett par svarta ögon.
”Förlåt det var inte meningen” mumlade han fram och började torka av hennes klänning med sin skjortärm.
”Nu måste jag ju byta om” suckade Break högt och började gå mot trappan som ledde till sovrummen.
”vänta jag följer med”. Han tog Break i armen och följde med henne upp. Vid sovrumsdörren släppte han taget.
”Då var vi framme”. Han öppnade dörren till henne och stängde den sedan efter henne. Break bytte snabbt om till en annan klänning och var precis färdig när någon knackade på dörren.
”Kom in” ropade Break och in kom han med de svarta ögonen. Han såg lite besvärad ut innan han gick fram till Break.
”Jag glömde presentera mig” sade han och tog av sig masken. Långt svart hår föll ner som han satte upp i en svans. Break såg frågande på honom.
”Jag heter Safir”. Han bugade sig djupt.
”Break”. Break såg på honom när han rätade på sig. De svarta ögonen tycktes aldrig ta slut, som två djupa brunnar.
”Vi borde gå ner. Attiva kanske saknar mig” stammade Break fram.
”Du har kanske rätt men bara en liten stund till.” Safir ledde henne till fönstret och pekade på månen. ”Visst är den vacker ikväll. Nästan lika vacker som du”.
Break såg på honom med undran i blicken.
”Jag kom hit av samma skäl som de andra men Attiva föll mig inte i smaken däremot hennes syster krossade mitt hjärta” fortsatte Safir och såg på Break. Hans fingrar vandrade längs med hakan på Break innan han vände upp hennes huvud mot sitt och kysste henne länge. Breaks hjärta slog dubbelvolter.
”Så min kära bror har fångat systern”. Break hoppade till av förvåning och hon såg bort mot dörröppningen där en man stod.
”Lägg dig inte i” suckade Safir.
”Jag ska bara meddela att jag drar mig tillbaka. Jag har fått nog av detta. Glöm inte att berätta om den underbara natten”. Mannen bugade sig lätt.
Safir tog några steg mot mannen och ögonen lyste av ilska.
”Bara om du berättar om din Bendan”. Safir spottade ut orden mot Bendan som log föraktfullt innan han gick från rummet.
”Min tvillingbror är en skam för släkten” sade Safir och blundade.
”Han kanske bara är avundsjuk” föreslog Break och slog armarna om Safir.
”Har han någon anledning till det?” Safir öppnade ögonen och såg på henne.
”Om han har”. Break skrattade högt.
Safir kysste henne igen och ledde henne mot sängen.





Dagar blev till veckor och veckor till månader. Attiva blev arton men var fortfarande ogift något som retade gallfebern på mostern vilket hon förklarat för alla i sin omgivning och att Attiva var en skam för släkten var hon inte sen att påpeka.
Break var fullt upptagen med Safir som hon träffat på balen och Ashura var inte ens att nämna. Hon kom och gick som hon ville utan att någon hade något att säga emot. Attiva kände sig ensam där hon satt och såg på snöflingorna som föll tätt utanför. Julen närmade sig med stormsteg och tjänarna klädde hela Tir Azleen inför julen.
Break skrattade högt bakom henne åt något som Safir sagt.
”Attiva det är något jag måste berätta”
Attiva avbröt sina funderingar och såg på Break.
”Safir och hans familj ska fira jul med oss”.
”Vad kul” mumlade Attiva fram och fortsatte sina funderingar på mannen som kysst henne på balen.


Attiva vaknade av bullret utanför.
”Vad i hela” hon gick fram till fönstret, öppnade det och lutade sig ut för att se vad som stod på. Därute sprang Ashura fram och tillbaka på en massa saker. I mitten av en klunga stod tre män, den ena äldre än de andra.

Break tog emot Safir, Bendan och deras farfar som presenterade sig som Kapten Dinn och visade dem in i slottet.

Attiva ville inte. Hon ville inte träffa nya människor. Nej helst hade hon stannat kvar i sängen. Jill hade tjatat och gnällt om Attiva så Ashura hade till slut fått nog och nu stod hon där i Attivas rum och såg på Attiva.
”Träffar du inte människor snart och pratar blir du väl stum”.
Attiva suckade högt och började ta på sig en klänning.
”Du har magrat och dina ögon är insjunkna. Inte konstigt att ingen vill gifta sig med dig” konstaterade Ashura och gick sin väg.
”Ryck upp dig nu” mumlade Attiva för sig själv och gick ner till matsalen. När hon kom ner möttes hon av Break.
”Safir och jag har köpt en julklapp till dig” sade hon och log stolt.
Attiva nickade och gick fram till farfadern.
”Kapten Dinn till er tjänst” sade han och bugade sig så djupt som han förmådde.
”Attiva” svarade hon och neg lite lätt.
Safir kom fram till henne och gav henne en liten kram sedan pekade han på en man som stod och såg ut över slottsparken.
”Detta är min oförskämda tvillingbror Bendan”.
När Attiva fick syn på Bendan hoppade hennes hjärta högt och hon rodnade. Bendan bugade sig och Attiva neg åt honom. Jill avbröt alla med att berätta att maten var klar för servering.
Attiva hade svårt att koncentrera sig på maten. Hon fick en vänlig knuff av Kapten Dinn som satt jämte henne.
”Faller inte maten damen i smaken?”
Han log vänligt åt henne och skrockade lite.
”Nej då det är inget fel på maten” försäkrade Attiva honom.
”Du ser lite blek ut. Mår du inte bra?” Han sträckte sig efter mer vin medan han såg på henne.
”Jodå det är ingen fara.” Attiva såg upp och insåg att Bendan granskade henne. Snabbt slog hon ner blicken igen och höll den där resten av kvällen.
Efter maten samlades de i finrummet runt julgranen.
”I våran familj har vi som tradition att hänga upp varsin julgranskula och önska sig något”. Break lyfte upp en guldkula och blundade.
”Jag önskar alla här en fortsatt lycka i livet och farbror Airk en god jul i Danmark”. Hon hängde upp kulan i julgranen och satte sig ned. En efter en hängde upp varsin kula och önskade något. När det kom till Bendans tur satt han lugnt kvar på sin plats. Kapten Dinn gav honom en förebådande blick.
”Glöm det” svarade Bendan.
”Men om du viskar din önskan till någon då?” försökte Ashura.
Bendan gick motvilligt fram och hängde upp en kula i granen. Han gick fram till Attiva och viskade i hennes öra.
”Livet bakom stängda dörrar passar dig inte. Du är lika vacker som förut och jag skulle vilja kyssa dig igen”. Sedan försvann han.
Attiva stod länge och såg efter honom. Till slut kvicknade hon till och sprang efter honom. Hon hann upp honom i parken.
”Varför sa du så?”
Bendan stannade och vände sig om.
”Det är du från balen eller hur”. Attiva flämtade i den kalla luften.
Med ett par snabba steg var Bendan framme hos Attiva och kysste henne mjukt men lika snabbt var det över.
”Min önskan slog in”. Han vände sig om och började gå bort från slottet.
”Jag förstår inte”. Attiva såg förvirrat på hans ryggtavla. Bendan snodde runt och såg argt på henne.
”Nej vem fan gör det?” Sedan försvann han i mörkret.
Attiva gick tillbaka mot slottet. I trappan blev hon hejdad av en betjänt. Han bugade sig djupt och räckte fram ett brev. Attiva slet upp brevet och läste det snabbt.

”Det är en sorgens dag jag skriver det här. Eran farbror Airk var en ärans man men han har nu hastigt lämnat oss. Begravningen äger rum om en vecka från det att brevet skrevs.”
Betjänt Evyr Graan

Allt svartnade framför ögonen. Sakta tog sig Attiva in. Ljud tycktes komma långt bort ifrån och allt snurrade med en hemsk fart. Attiva föll ihop på golvet. Någonstans hörde hon ett skrik sedan blev allt svart.







När Attiva äntligen slog upp ögonen var snön borta sedan länge och blommor hade på nytt slagit ut. Hon hade missat Airks begravning med månader. Ashura hade rest tillbaka till Danmark för att göra en del affärer. Break var bortrest hos familjen Dinn sedan några veckor tillbaka så Attiva var själv på Tir Azleen, trodde hon i all fall. Hon blev chockad när hennes moster, Astral en dag kom in till henne.
”Så du har kommit upp ur sängen nu” fnyste hon föraktfullt åt Attiva.
”Du är hopplös och du har dragit skam över släkten” fortsatte hon. Astral stod lutad över Attiva där hon satt på en stol. Det första slaget träffade på kinden och sedan fortsatte slagen överösa varandra.

Break klev ur vagnen. Tir Azleens torn pekade stolt mot himlen men ändå kunde Break inte låta bli att känna sig illa till mods. Tjärnarna bar upp hennes bagage till rummet och Break gick till Attivas sovrum. Gardinerna var fördragna och Attiva låg i sängen. Break drog undan gardinerna så att solljuset strålade in.
”Jag har hört att du vaknat men lite solljus” hon tystnade tvärt när hon fick syn på sin misshandlade syster.
”Vad har hänt?” Break satte sig på sängen jämte Attiva. Attiva såg inte ens på henne utan stirrade tyst in i väggen.
På kvällen skrev Break till Safir och berättade om sin syster och hon hoppades att Safir snart skulle komma till Tir Azleen.

Veckor av misshandel hade fått Attiva att tappa tron på livet. Allt hon ville göra var att försvinna men något fick henne att stanna kvar. Hon ville inte sluta som sin far, aldrig. Hon ville inte lämna kvar Break till kärringen så hon kunde sätta klorna i Break. Trotsigt fanns hon kvar.
En dag när Attiva och Break var ute på balkongen var det värre än någonsin. Astral kom ut och började slå på Attiva som sjönk ihop på stenläggningen. Break sprang fram till andra sidan av balkongen för att slippa se och sprang rätt i famnen på Safir.
”Klarar du inte att stå upp” Astral log stolt samtidigt som hon började sparka Attiva i magen.
”Vad i helvete håller du på med?”
Astral slutade sparka och vände sig förvånat om.
”Vem säger emot?”
Bakom henne stod en man vars ögon lyste av hat.
”Bendan Dinn, Attivas festman”. Bendan gick fram till Attiva och satte sig på huk, strök hennes över pannan, lyfte försiktigt upp henne och bar in Attiva till hennes rum.
Smärtan i Attivas kropp bultade hårt, tårarna rann längs kinderna. Det kändes som hon svävade på smärtan och när hon såg upp genom dimman tyckte hon sig se Bendan.
”jag är död” viskade hon tyst.
Bendan stannade och lade ner henne i sängen. Blåmärken, bulor och öppna sår fanns överallt. Han lovade tyst sig själv att aldrig låta kärringen där nere röra henne igen.







Bröllopet ägde rum i december. Alla Attivas sår, blåmärken och bulor hade hunnit försvinna men ärr prydde hennes ansikte. Moster Astral hade blivit förvisad av den nya ägaren, Bendan Dinn. Attiva borde väl varit lycklig men något sade henne att det inte var av kärlek Bendan gift sig och hon fick det besannat när hon hörde Bendan och Safir prata.
”Sårar du Breaks syster blir det den sista du gör illa”. Safir drack ur champagne glaset och såg bistert på Bendan.
”Du ska vara glad att jag räddade henne överhuvudtaget” mumlade Bendan och gick in i huset. Attiva drog en djup suck och gick ner till slottsparken, satte sig på en stenbänk och såg ut över parken som låg vilande under det lätta lagret med snö. Hon märkte inte när kapten Dinn kom fram till henne.
”Får man slå sig ned?” Attiva ryckte till och vände sig om. Hon log till svars och Kapten Dinn satte sig ned.
”Du ser inte lycklig ut trots att du precis gift dig.” Han såg över parken och log åt sig själv.
”Jag är bara rädd att Bendan inte gift sig av kärlek” sade Attiva med en djup suck.
”Du får ha lite tålamod med honom. Han har inte haft det lätt stackarn”. Kapten Dinn såg på Attiva innan han fortsatte.
”Safir och Bendan är ju tvillingar men Safir var den enda deras föräldrar brydde sig om. Safir fick allt och Bendan inget. När Safir fick berömmet fick Bendan slagen. Han blev mer och mer inåtvänd och så är det nu. Ta det lugnt med honom.”
Attiva log åt Kapten Dinn. Kanske hade han rätt. Hon gav honom en kram.
”Tack”. Attiva gick tillbaka in till alla gäster.

Kvällen kom och alla gäster hade gett sig av. Break hade åkt med Safir och Kapten Dinn och alla tjärnarna hade fått ledigt för att festa så Attiva och Bendan var ensamma kvar på Tir Azleen.
”Vill du ha mer champagne?” Attiva höll upp en flaska.
”Nej”. Bendan satt och läste en bok i en stor fåtölj. Attiva ställde några frågor men Bendan svarade så kortfattat som möjligt.
”Nu går jag och lägger mig”. Bendan lade ifrån sig boken och reste sig upp.
”Imponerande att du kan säga mer saker än ja, nej och kanske”. Attiva såg ironiskt på honom. De gick upp till övervåningen tillsammans men utanför Attivas sovrums dörr fortsatte Bendan bort mot gästrummet. Besviket lade sig Attiva i sängen och somnade så småningom.
Dagen efter satt Attiva och Bendan i vardagsrummet. Återigen försökte Attiva få Bendan att prata.
”Varför var inte dina föräldrar med igår på bröllopet?” Attiva såg frågande på Bendan .
”Det har inte du med att göra” snäste han åt henne och såg ut genom fönstret.
”Det har jag väl. Vi är ju gifta”. Fortsatte Attiva irriterat.
”Gifta” mumlade Bendan med avsmak som om det vore en förbannelse.
”Nej visst ja du gifte dig med mig av medkänsla men om det nu äcklar dig så mycket ska du få slippa mig”. Attiva spottade fram orden innan hon reste sig och sprang ut och ner mot sjön till sin favoritplats. Gruset rasslade under fötterna och tårarna brände i ögonen när hon sprang ut på bryggan. Vattnet var inte fruset överallt och i hålorna syntes det mörka vattnet. Bakom sig hörde hon någon ropa innan hon tog steget ut. Kylan kröp in överallt och bet tag i kroppen. Hon kände strömmen ta tag i henne och hon skulle försvunnit om inte en hand hade fått tag in henne och dragit upp henne.
”Är du helt sjuk i huvudet”. Bendan såg argt på henne där hon låg och flämtade på bryggan.
”Du vill ju bara bli av med mig ju. Du älskar mig inte för du gifte dig av medkänsla. Jag hörde dig och Safir prata. Tro inte att jag inte förstår.” Snyftade Attiva fram.
Bendan satte sig jämte Attiva och drog henne intill sig.
”Förlåt” viskade han om och om igen i hennes öra och när hon såg på honom såg hon tårar trilla längs med kinderna.
”Jag trodde att du inte brydde dig”.
”Jag har varit helt borta i dig sedan maskeradbalen”. Bendan såg på Attiva och kysste henne.
”Men varför” avbröt Attiva.
”Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var rädd att såra dig”. Bendan snörvlade lite.
”Jag älskar dig”. Attiva kastade sig kring Bendans hals.
”Kom så går vi in och får på oss lite torra kläder”. Han hjälpte henne att resa sig och tillsammans gick de hand i hand mot Tir Azleen.