sakta pulsera fram i snö

dra av sig tjocka skor, sträcka ut tår

musslor & vin
på balkongen
och ett naket lår att förtära


den tunna huden som är ögonlock

något så banalt
som humlor strax ovanför gräset

deras vingar





motorer som går igång

stål
mot
trä

som sjunker in


det ena föder det andra:


det är inte över än

det tar
aldrig slut





luckor av luft att andas i

ett blått hav
i en älsklings hår



motljuset och insikten
om att
du inte kan vända dig om



skiftningen natt/morgon
och andetagen
som lovar nytt liv



döden som kommer
i form av varje sekund

blodet som lämnar kroppen
transporterar
sjukdomen



svarta väggar,
sprickor
i taket

trasiga flaskor,
meningar som förvrids
av ord som vill väl



smuts

ett söndrigt skratt
en brusten
röst


tappa taget



någonstans inte förstå


vart det gick fel