\"Det kunde fan ha varit värre, du kunde varit blind\" sa min bästa vän tröstande och nickade mot en liten gumma på motsatta trottoaren som vaggade sig fram, ledd av en vit käpp. Hon hade rätt, tänkte jag. Det kunde varit värre.

Jag behövde panta flaskor och köpa ägg (ett brustet hjärta kräver kladdkaka, sa en annan vis vän.)
Jag struntade i att sätta i mina linser, för jag var trött och vad gör det ändå? Tydligen är ju inget man ser ändå vad man tror. Man kan inte lita på något. Så det kvittar väl om jag ser klart eller inte? Visst kunde det vara värre men det är illa nog som det är, tänkte jag då.

Så står jag där i Nettos kassakö med mina äckliga ägg i tolvpack för tretton och nittio. Jag har lite dåligt samvete för att jag tycker att jag borde ha gått till Hemköp istället och gynnat ett svenskt företag. Det är viktigt att de svenska företagen inte blir utkonkurrerade av eurolågprisbutikskedjor. Men Netto ligger närmre och jag kände mig svag. Så det fick gå.
Jag får helt enkelt leva med att köpa ägg i tolvpack när jag egentligen bara behöver två.

Mannen framför mig luktar svett. Och han har köpt en golvlampa. På Netto. Ja, det kunde fan ha varit värre tänker jag och bestämmer mig snabbt för att jag aldrig ska bli en sån som handlar möbler i eurolågprisMATaffärer. Jag kan slänga resten av äggen så får mamma köpa nya på Hemköp eller Konsum så vi ser till att gynna svenska företag så de inte försvinner. Så att inte sen, lagom till jag är vuxen kanske sex-packs äggen kommer vara utrotade och ersatta av tolvpack överallt. Ingenstans kommer man kunna se fina, stilrena röd- eller grönvita skyltar utanför matbutikerna, för de kommer alla vara ersatta av skrikiga fula gula eller blå med euronamn som Netto, Lidl (vad betyder det egentligen?) eller SPAR.

Eftersom jag till råga på det verkar vara dömd att leva ensam så skulle det där med storpack aldrig funka. Det skulle krävas aldeles för många omeletter och kladdkakor för att en enda liten person skulle kunna göra slut på ett tolvpack ägg innan bäst före-datumet gått ut. Och fetma är redan ett av de största i-landsproblemen, som jag inte gärna vill bidra till att förvärra, tänker jag och betalar snabbt med mitt pantkvitto, tar äggen och går.

Ja, det kunde varit värre.