Det borde inte vara så svårt, inte egentligen.
Så vad är det som gör att det dröjer så,
har ju inte särskilt mycket annat att vänta på.

Varje regnig dag sitter i mitt hörn, och stirrar
på det fönster som är mitt ljud och ljus
till världen där utanför.

Räknar var fallen tår
mot fönstret krossat
i min saknad, till er

Det borde inte vara så svårt, kan ha fel.
Är bara det att de säger, att jag saknar det ni kallar
världsbegrepp.

Ändå är det så att det inte borde vara så svårt,
att visa en känsla av att en gång delade vi något
man kunde tala om som vårt.

Räknar var fallen tår
mot fönstret krossat
i min saknad, till er

för här
bortom tid, rum och känsla
ligger jag fångad 
i min trånga vita dräkt
på en plats, klädd av madrass
är jag nu, djupt in i mig
förgjord av sorg