Hon målar med långsamma
kärleksfulla penseldrag
hon stillar insiktsfullt sina
heta andetag

Hon målar Afrodite i
kvinnokroppens stöpta form
hon målar ur sitt hjärta
kroppen som orsakade storm

Själfulla ögon som speglar
det innersta väsendets natur
kärleken som stormade hjärtat
med själens tillåtelse och bravur

Den rena kärlekens medvetenhet
målad på dukens halvfärdiga tapet
sjänker åt hjärtat ett leende
och liv åt ögonen de allseende

Afrodites gudomliga uppstigande
över himlens guldränkta tigande
tystnadens läkande insikter
raderar alla måsten och plikter
i hjärtats andaktiga heliga rum
finns bara en gudinna på en duk
som gör själen fridfullt stum