sista dikten tills jag orkar göra något åt saken
50 publicerade var visst max så
nu får ni nog roa er på egen hand
tack.
ps. skit i rubriken, jag hatar rubriker.
ett för länge sedan glömt språk kliar
kanske är jag bara berusad
eller
mätt
eller
nerfrusen
men dina fingrar som rör hud bildar elektriska fält
darrar som ett efterskalv
kanske är din skönhet ett välriktat slag
slår ut nervsystemet i takt med varje klunk öl
jag är lätt
då det tyngsta i mig
är du
lika upptagen som du är vacker
MEN
det finns inget brutalt över dig trots att du håller i piskan
lägger mig för dina fötter
redan innan
första
slaget
din hemska jävla skönhet lamslår mig fyller mig med elektricitet
som gör mig lugn varje nerv är avslappnad till max
en pulserande ström i varje hudlager
du sitter framför mig skrattar och ler leendet
som redan efter sekunder fick mig
att vända bort ögonen för att inte brännas
(som en jävla storm)
bär märkena på min kropp som medaljer
önskandes
att alla vore utav din hand
har aldrig lämnat någon
vid medborgarplatsen
som jag lämnade dina läppar