Foto: Eva Langrath

Spår

Kristall klar

frostighet.

 

Andning svider.

 

Vita vidder.

 

Molnstrimmad

himmel.

 

Lämnade spår

 

På marken

mjuka vita

packat.

 

Silverpil

rätt in i moln.

 

Mänskan har

varit överallt.

 

Eva Langrath 2009

 

 

Fri vers av Eva Langrath
Läst 625 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-14 20:41

Skriv ut
Spara som PDF

wildrosen vackert och uttrycksfullt...... 2009-02-20

Al Lanzon Fin dikt och silverpilen är ett vackert avtryck! 2009-02-15

Bibbi Jag tror att Du lämnar bestående spår efter Dig genom Din underbara diktning som också så tydligt avspeglar den ljuvliga natur som Du lever i och växt upp med. Grattis till "5uppmärksammade texter"!!! 2009-02-15

Carola Zettergren Urtjusigt skaldat av dig! 2009-02-15

Larz Gustafsson Överallt lämnar hon sina avtryck. Ibland i blod. 2009-02-15

Bodil Sandberg Ja snart har männskan varit överallt..eller kanske har hon redan det..om hon inte missat nåt inre snår i djunglen nånstans då förståss - här i detta spår som du så bedårande fint poetar om..där skulle allafall jag vilja gå..fram i det kalla kristalliska - över den vita frihetsanammande vidden..applåder så vackert!! 2009-02-15

Suzy med punkterna Poesi ut i fingerspetsen 2009-02-15

Berit Robin Lagerholm En renhetens dikt som sätter avtryck av klar renhet och avslut tänkvärt Mycket fin 2009-02-14

Sladjana Zubcevic Vackert skrivet! 2009-02-14

MeAmmie Din dikt får en att fundera om det är så bra att människan varit överallt? Men då din dikt heter ju Spår så... men så tänker jag att havsvågor lämnar spår, haren, vinden, osv! Men för att vi människor ska se dessa spår så måste vi ju på något sätt ta oss dit och då lämnar vi ju spår efter oss. Så kontentan är (för mig) att jag önskar mina spår är mjuka som jag lämnar efter mig! Fridens/Ammie 2009-02-14