Ett löfte om hopp smekte min hud, långsamt, varligt.
Trygghet växandes in i min mörka själ som börjat tina upp.
Gåshuden av obehag rann av min hud likt en het kärleksfylld kyss som ger ett euforiskt rus som tinar och värmer upp.
Andningen började åter ta fart till det normala, efter år av hyperventilation. Och det skönaste av ALLT jag kunde skratta igen, känna ett lugn, glädje och en självsäkerhet likt en örn flygandes över klippiga bergen.
Jag skulle aldrig behöva bli ett byte igen. Nu var du mitt byte men som jag tänkt vårda med största ömhet och största respekt.

Ömhet va vad jag fick av dig!, respekt visade du mig också.
Jag hade vunnit allt! Ja jag var lycklig...

Min själ kunde flyga igen, ödet ville mig till trots väl. Inbäddad i mjukaste bomull i skenet av hundratals stearinljus låg jag där bredvid dig, LYCKLIG,LYCKLIG.

Vi älskade nätterna igenom med lidelsefullt passion.
Vi två var ett!
Du berättade för mig om ditt äventyrliga liv.
Jag anförtrodde dig om det jag vågade och som inte varit lika ljust som ditt, du fick reda på mer än någon annan fått ta del av någonsin.

Men allt detta var innan vinglasen kastades i taket och bildade fläckar.
Fläckar som sitter där änn i dag, kanske för att påminna mig om hur fel en människa kan utge sig för att vara?

Din själ lever kvar i de där vinfläckarna som skadat mitt tak, hela mitt hem andas fortfarande dig, och den olust du drog med dig.
Alla lögner du gav och alla svek du kletat ner väggarna med.
All sarkasm och alla elaka ord har flutit ut över golvet, golv Som inte går att skrubba rent.
Ord som kryper som parasiter efter mina ben när jag går.

Men orden du sade har inte längre någon kontroll över min själ.
De kommer som minnen men rinner av mig för jag har insett att jag är STARK!

Du försökte spegla dig i min själ, men min mur av pansar satte STOPP och allt du sade!
studsade tillbaka på den missnöjda person som verkligen hatade sig själv. För det var bara till dig själv orden talade, till din egen oförmåga den som du ville projiecera på någon annan.

Du må ha plågat mig men har gått ur striden som en förlorare. Örnen flyger igen och kommer fortsätta flyga över klippiga Bergen, orörd, utan att söka efter nytt byte. Medans du ligger där i ditt nya hem på din nyinköpta soffa och försöker Runka. För inte ens det behärskar du enligt dig själv!