Jag förstår inte varför men ibland känns livet hopplöst och tomt.
Jag brukar sitta uppe på nätterna och uppslukas av allt tänkande tills längtan efter sömn är starkare än begäret efter förståelse för livet.
Tanken på tomheten tar över mina tankar och min största rädsla är att försvinna ner i de svarta hål jag själv har skapat.
Världen är inte lika vacker som förr och alla lögner och svek har fördärvat det liv man hade önskat sig.
Handen på hjärtat, jag måste erkänna att det liv man velat leva här i livet är inte värt om man inte kämpar för det och visst har jag varit på lat sidan nu för tiden men ändå tänker man, "varför ska bara jag kämpa för att andra ska må bättre, varför kan inte andra göra detsamma för mig"?.
Världen är full med lögner och svek och överallt man går ser man människans högmod. De flesta av oss vet att vi gömmer oss bakom en falsk mask men till slut smulas den masken till stoft och våra sanna jag kommer fram, våra sanna äckliga jag...