Jag ville komma nära
och kanske inuti

iris, veck och hinna

för de satte en gång eld
i mig
försökte sedan lära;
sluta brinna

(kvinna)

Ekvationen
äter sig själv
inifrån

Och jag sjunger julsånger
i augusti
du säger; det snöar inte
på den här sidan ekvatorn, Sofia

och jag tror
att friheten doftar
som ett nyfött barns huvud
du säger;
det snöar inte heller där

i samma sekund exploderar mitt favoritträd
nere på gården
vi kallar det migrän,
och lägger ännu ett bedövande pulver
under tungan

men jag vill bara förstå logiken
jag vill bara ge mig ä n d a i n

iris, veck och hinna

(kvinna)

Mannen som älskar mig
säger
att han känner vecket
inom mig

att varje gång vi älskar
är det som att kliva
över till den andra sidan;

”du är poesi i en människa,
och du gör fanimig poesi
av mig”

Jag vet att jag borde gråta

då

eller viska något om kemi
i hans välformade öra

då

men kanske har allt bara tystnat,
mot iris, veck och hinna

(kvinna).