På gatan
Du såg igenom mig
insåg
att jag var en ung man
i en gammal
sliten
och ärrad kropp
Och du log
ja jag skymtade
en rodnad
en ung kvinnas
klädsamma rodnad
Bara inför
Allah
erkände jag
att ännu längre in
är jag bara en
liten pojke
och inför din kvinnlighet
blev jag blyg
Men det som oroade mig mest
var hatet och rädslorna
och då
kände jag mig så gammal
och trasig
som om det skulle
ta hundra år
för oss båda
att läka
om någonsin
I bön efter bön
ber jag om förmågan
att förlåta
mer än att bli förlåten
Tro mig
jag har gått igenom
mina misstag
tusen gånger
men nej
allt jag gjorde
hade bara en orsak
jag älskade dig
Gud är mitt vittne
Du sa
alhamdu lillah
du måste säga
alhamdu lillah
oavsett vad som händer
och jag vet
att också denna gången
grät du
men Han förlåter
om vi någon gång
beklagar våra öden
Gång på gång
ser jag
som på en film
hur du sitter sammanbiten
i bilen
dina ögon säger
jag förlåter inte
Sedan försvinner bilen bort
i ett moln av damm
länge
står jag kvar
och undrar
vad som hände
Om jag i alla fall
fått förklara
varför jag ofta
bad på den smutsiga
gatan
istället
för inne i mosken
men Alhamdu lillah
allt har en mening