Jag blir så trött på alla, som vill tala om för mig,
hur jag ska vara, vad jag ska säga

Jag vill till er säga, lägg er inte i, ni vet inget
om mig, ni känner mig inte,det liv som hittills
varit mitt, har inte varit en dans på rosor

Hur jag fått kämpa och slita, är det inte många
som vet, nu sitter jag här, har det ganska bra,
trots en ångest som ibland får grepp om mig

Jag är så trött på alla er, som när vi är på väg
att mötas på gatan, går över på andra sidan,
en dag kan ni inte göra det, då måste ni möta
mig, se in i mina ögon, om ni har mod till det

Ni kanske minns hur ni mobbade, hur ni förföljde
mig, skrek hemska ord, försökte slå, ni kanske
minns ,och samvetet har kommit i kapp er

Så finns det dom som tycker det är jobbigt,
att läsa det jag skriver, jag tvingar ingen,
att läsa mina ord och texter, men jag blir
ledsen

Jag skriver för att jag älskar att skriva, det är
vad jag behöver göra, för att läka mina sår, så
mitt hjärta och min själ kan få ro, och att jag en
dag, kan känna glädje, verklig innerlig glädje


anits 19 februari 2009