Respektfullt avvaktande, väntande, korsar Ardunia benen på den höga barpallen och snurrar den tunna cigarretten mellan sina fingrar. Musiken bedövar hennes sinnen, hög techno-musik dundrar ur högtalarna. Hon bär stövlar och kort skinnkjol. Hon är medveten om sin utstrålning, hon är medveten om sin dragningskraft, men inte lika medveten om sin naivitet. Hon är medveten om sin sensualitet, men inte lika medveten om sin sexualitet.

I baren är det fullt av folk, berusade, stökiga, förälskade, hånglande, kåta, hormonstinna, vackra människor. Ardunia upplever stämningen som brunstig, det är det enda ord hon kan komma på under sitt mörka hårfäste. I nattens hetta verkar män och kvinnor smälta in i varandra, var hon än tittar ser hon djupa urringningar och naken hud, tafsande händer och hårdhänt hångel, i en soffa ligger en flicka utslagen, förförd av alkohol och löften om en förtrollad natt. Hennes vänner har fullt sjå att försöka väcka henne till liv, till slut kommer en vakt och hjälper till. Någon tar upp en mobil och ringer. Taxi kanske, eller ambulans.

Ardunia vänder fokus mot baren där hon sitter. Hon röker och smeker kanten på sitt drinkglas. En och annan man tilltalar henne, hon ger dem avmätta leenden. En och annan kvinna närmar sig, hon ger dem varmare leenden.
-Vill du dansa? säger en kvinna till höger om henne. Ardunia vänder sig halvt om och ser på henne, drar ett djupt halsbloss och blåser långsamt ut röken åt andra hållet. Så vänder hon sig mot kvinnan igen, hon är i 40-års åldern, ganska snygg med rött hår och leende ögon. Svartklädd som natten. Hon har ett slavhalsband runt nacken med nitar.
-Gillar du det där? frågar Ardunia och pekar på halsbandet. Kvinnan fortsätter att le och närmar sig henne. Hon lutar sig intill Ardunia och andas mot hennes hud, viskar att ja, hon borde prova. Ardunia skrattar. Drar ett halsbloss till. Kvinnan kommer ännu närmare.
-Du är vacker, säger hon. Kom så dansar vi.
-Tack, men jag väntar på någon.
-En annan kvinna?
-En kvinna.
-Är hon vacker som du?
-Vackrare.
Kvinnan smeker hennes hand för att försöka locka henne ut på dansgolvet, men Ardunia ler mjukt och upprepar att hon inte är intresserad.
-My loss honey, säger kvinnan och vänder sig och försvinner ut bland de svettiga kropparna på dansgolvet. Ardunia sitter kvar, fimpar den halvrökta cigarretten och sveper det vita vinet, ber bartendern om ett nytt glas. Hon känner sig plötsligt som Anais Nin där hon sitter, väntande på sin June. June, den promiskuösa hustrun till författaren Henry Miller.

Ardunia är ung. Hon har ett okomplicerat förhållningssätt till Kärleken. Hon älskar med hetta och hon är trogen kärlekens väg. På många sätt har hon en gammal själ. Hon har fått sin beskärda del av smärta och avsked. Men hon har också erhållit många stunder av sanslös lycka och gränslös kärlek. Men det är inte på senare tid som hon börjat bejaka sin egen sexualitet. Det är inte förrän nu som hon vet vad verklig hunger avser. Hon har fått hjärtat krossat och blödande sår, men hon har blivit sedd och hörd och förlöst. Befriad till kropp, ande och själ. Hon har känt sig gränslöst älskad. Hon har förfört och hon har förstört. Livets största sanning har uppenbarats för henne. Livets eviga kretslopp gäller även kärleken, Alfa och Omega, tagandet och givandet. När något tas, måste också något ges. När någon minskar, måste det någonstans öka och tvärtom. Det blir så uppenbart för henne att hon inte kan se på livet och kärleken på annat sätt någonsin än som det absolut största, vackraste, svåraste, häftigaste, skönaste, den mest svindlande upplevelse i människans spektrum av känslor.

Hon sluter ögonen och lutar huvudet bakåt i ren sensation när hon känner kvinnans hand stryka genom hennes tjocka hår, hon ryser av välbehag och lust. Hon märker inte ens att hon just plockat upp en ny ciaggarett.
-Du behöver inte de där... säger kvinnan bakom henne och tar den långsamt ur hennes hand med smekande fingrar. Kvinnan andas henne hett i nacken, strycker unden några hårslingor och placerar sin mun i den lilla nackgropen, stryker med mjuka läppar över hennes hud. Ardunia får ta tag i bordet för att inte ramla av stolen i ren svindel.
-Ååh, du är här..
-Mmmm....
-Himmel...
Hon känner heta händer utmed hela hennes kropp, långsamma intensiva smekningar. Musiken dunkar och pulserar genom hennes kropp.
-Vill du dansa? frågar kvinnan som förlöste henne.
Ardunia vill vända sig om, men kvinnan låter henne inte göra det. Hon trycker sig mot henne och blockerar hennes rörelser, sluter sin hand om hennes hår och drar henne sakta bakåt mot henne. Ardunia känner hennes parfym, doften av hennes hår, de mjuka brösten mot sin rygg. Hon börjar andas tungt, världen snurrar. Till slut får hon tillåtelse att vända sig om och hon möter ögonen som startar bränder inom henne. Djupa, gåtfulla under sotiga ögonfransar. Större frestelse har Ardunia aldrig upplevt. Större frestelse kommer aldrig mer i hennes liv, det vet hon. Hon drunknar motståndslöst i den varma famnen, i kyssarna som tycks förlänga hennes liv, minut efter minut. Sekund efter sekund. Hon blir tyngdlös. Som om själen retas med henne och lämnar henne korta stunder i hettan.
Hon är befriad. Och ändå inte.