Konrad hade det tråkigt.
Han lullade runt i sina tofflor i det stora tysta huset.
Han hade gjort sitt. Han hade varit en framstående Byrådirektör. Nu i medelålder sena skift gick han på sparlåga som nybliven pensionär. Hans fru Vera arbetade fortfarande. Hon var damfrisörska och stank kemikalier när hon kom hem. De hade varit gifta snart i fyrtiofem år.
De gick och la sig varje kväll i sängarna, nästan bredvid varandra och sa som alltid, ”God Natt Älskling”.

Konrad suckade tungt och släpade runt med sina tofflor och sin gravida mage. Dubbelhakorna sladdrade, när han nyste. Men alla hårstrån i näsa och öron hade sin funktion.
Han orkade inte höra på Vera, när hon kom hem och drog över huset i funktionell vana och pratade om hans höga blodtryck.

Av en händelse hamnade Konrad på en kontaktsajt, en extra tråkig dag när han satt och pillrade med datorn.
Han skaffade sig ”nicket” Orvar och lade upp en Profil med en beskrivning av en smärt och smidig, ungdomlig och belevad person.
Oj det gick hem. Inkorgen blev full och det fullkomligt kryllade av rosor, dunkande och blinkande hjärtan på skärmen. Orvar kände hur han växte och växte. Som en slapp ballong som man sakta och försiktigt blåstes upp. Han deltog i debatten och snart hade han given position på skärmen och i forumet. Hans liv började mer och mer fyllas. Hans liv fick en mening. Där fick han vänner och där var han något. Någon. Speciellt Emilia, Astrid och Tyra fick honom att känna sig som en man igen. De bar honom. Konrad var lycklig men han sade fortfarande ”God Natt Älskling” till Vera varje kväll. Vera visste inte något om Konrads aktivitet på nätet. Hon hade ingen vildaste aning om vad han sysslade med på sin tid. Tidningen låg ständigt utspridd när hon kom hem.

Men en dag hände något. Konrad var chockad och full av olust. Hans alla redan rödfärgade ansiktshy, skiftade till lila.
Det hade kommit in en ny person på sajten. En kvinna. Strumpan. Idag hoppade hon på honom, som han vore en pösig flottyrmunk. Hon ifrågasatte hela hans person och vetande. Hon stampade på honom. Luften pyste sakta ur ballongen. Emilia, Astrid och Tyra gick genast i klinsch för honom men det hjälpte föga. Konrad var omskakad. Han loggade ut och vandrade runt i huset med osläpandes tofflor.
Sabla Satkärring. Strumpan. Säkert en sådan där kvarleva sedan 70-talet. Då det vimlade av kvinnor i röda knästrumpor. Ifrågasätta honom, Konrad. Konrad dängde igen kylskåpet och gick istället till barskåpet, för att lugna sig. På vägen dit snubbla han över den gamla slöa taxen och for på huvudet ner i Veras blomsterarrangemang. Medan han spotta ut en trasig fredslilja ur mungipan, for hunden med svansen mellan bena, in under sängen.
Konrad letade reda på sin tappade toffla och satte sig vid tangentbordet, där fingertopparna hamrade fram, som på en Slaggborrmaskin i sprucken asfalt. Men kom hon inte in igen, människan. Strumpan. Full attack. Konrad led. Han kved. Hon förstörde hans liv. Han hatade henne verkligen.

Vera satt på damfriseringen. Hon hade ingen kund. Hon gick in på sajten hon varit medlem på ett tag. En trevlig sajt där hon hade fått fin kontakt med Putte. Hon trodde Putte var tjänsteman på ett försäkringsbolag men han var fiskare i Torekov. Men där fanns en riktigt dryg jäkel som hette Orvar. En Stropp. Oaptitlig i sin framtoning.
Nicket, Strumpan, hade hon tagit, den dagen, hon blev medlem och upptäckte, ett hål på sin Strumpa.

På kvällen sa Konrad och Vera som vanligt enstämmigt, ”God Natt Älskling”.