I mitt bortomland
finns inga skratt
bara tårar
i mörk, svart natt

I mitt bortomland
finns inga ljusa stunder
inte något hopp
och inte någon tro på under

I mitt bortomland
finns ingen lycka
bara stjärnklar sorg
inget roligt kan man tycka

I mitt bortomland
finns ingen kärlek alls
endast ensamhet
bara skuggor som bjuder upp till vals

I mitt bortomland
finns ingen tid
här är man fast
utan nåd, på livstid

I mitt bortomland
Solen aldrig skiner
alltid kallt
och vindar som viner

I mitt bortomland
finns inga andra
bara jag här
som låter mina tankar vandra

I mitt bortomland
spelar ångesten högst musik
följt av skulden
och ingen av dem är unik

I mitt bortomland
slås jag blodig om och om igen
lika snabbt som tanken överger
blir paniken min vän

I mitt bortomland
kan man inget göra
det är mitt fängelse
och en enda stor röra

I mitt bortomland
är allting sig likt
när jag öppnar dörren dit
är ångesten välkomnande och mörkret rikt

I mitt bortomland
sitter jag för alltid fast
hjärtklappning i hög takt
seglar på sorgens hav utan mast...