Du skrämmer mig när du plötsligt dyker upp mellan hyllorna.
Jag formar ett hej med munnen men ser att du inte känner igen mig.
För länge sen, i en annan tid, jobbade du och jag en sommar tillsammans.

Det var innan din blick långsamt vändes inåt, ditt hår vitnade, dina kläder trasades sönder och du blev en bekant syn på gator och torg.

Du var ung, snygg och trevlig. Vi skrattade mycket den där sommaren. Du berättade inte så mycket om dig själv. Mer än att du sett många människor dö i ditt hemland, under kriget.

Det var innan din blick dog och du började prata för dig själv.

Det känns skönt att veta att du faktiskt levt en gång. Innan du fastnade i helvetet som befolkas av döda människor från ditt hemland.

Du stannar upp framför mig på biblioteket, och väntar tills jag har flyttat på mig. Sen går du förbi mig och slinker in mellan andra hyllrader.
Jag fortsätter sätta upp böcker och hör din lågmälda röst försvinna.