Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kråkfåglarna drar sig.

Bailade allt viktigt.
Men gick ut och rastade en hund.

Sjöns glitter sågs
men upplevdes inte.

Tog en bild.
Jag var här.
Det var sommar?

Sedan väntan
alla fönster öppna.
Alla ljud registrerade.

Det blåste så
klockan blev ett, två
Jag skickade meddelanden
vad skrev jag nu igen?

I kväll bedarrar vinden.
i tystnaden
efter kråkfåglarnas
gnäbbande om plats att sova.
De stora tuffa fåglarna lägger sig tidigt
sedan de små.

Väntar.
Ber en halvhjärtad bön.
Inte för att jag inte vill.
Organet är nedkylt bara.
Jag har väl rätt att be ändå?
Slutar vänta när mörkret faller. Men längtan består.

Jag hör ett skrik
rusar ut på balkongen
ropar hans namn

han kommer springande ofrivilligt
som att jag hade ett osynligt koppel
i mitt kallande.
Han kommer in.
Jag känner inget.

Fast jag väntat ett dygn.
ett barn finns där, i väntan
mitt inre
och mitt yttre
men hon törs inte svara
är rädd att tina upp

Hur har hon det egentligen,
min älskade, mitt enda.
Vad händer i morgon?
Oj, det är redan där. Morgonfåglarna sjunger nu.

Kråkfåglarna drar sig.




Fri vers av Malin Ringdahl
Läst 393 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-06-05 02:21



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Malin Ringdahl
Malin Ringdahl