Tanterna på Konsum!


På Österlen i Skåne där jag bor, har jag ynnesten, att dagligen, få beträda ett obeskrivligt vackert landskap med mina ögon, ben och sinnen. Österlen ligger i sydöstra Skåne och består av ett böljande öppet landskap, med svajande vidder. Där vilar Linderödsåsens backar, utmynnade i Stenshuvud, dalar, kullar, raviner med porlande åar, hedar, sandstäpp, tusenårig mystikens bokskog och långsträckta sandstränder i Hanöbuktens varma långa famn, med sin mjuka vita sand, mötande havet och dess storsinta öppna horisont.

Österlen, ägare av några halvstora städer, många små samhällen, många små byar och utspridda gårdar i levande landsbygd. Många gårdar är bevarade sedan många sekel. Karakteristiska korsvirkeshus och många städer och byar har sin Hansastil varsamt bevarad. En jord som har brukats, röjts och plöjts, av bönder i mångfaldiga år. Här viskar historien i gränder, över ängar, runt knutar och längs skogsstigar.
Österlens landsbygd består fortfarande av brukande bönder till stor del men här har även skett en stor inflyttning av konstnärer, musiker och författare samt även andra lösdrivande existentialister. Många stockholmare har flyttat hit, köpt gårdar, rustat och börjat nya liv, i samklang med den överdådiga naturen. Två kulturer möts.
Det här har fungerat ganska friktionsfritt och båda grupper uppskattar varandra i det tysta. Det enda som ses hända, är ett fryntligt godmodigt leende från en bonde, åt en upplevd galenskap. Så är det i den by jag bor utanför, i mitt gamla Skånehus.

Men när jag ska åka och handla dagligvaror, måste jag åka till ett mindre samhälle en mil bort.
Där finns en Bensinstation, en Grill, en Bank, en Pizzeria, en Vårdcentral och så Konsum.
I det här samhället lever och dominerar traditioner. Här står tiden stilla medan den går. Här lever historien, sägner, pysslingar och troll. Här lär sig alla unga kvinnor att baka trettiosju sorters kakor, efter recept med anor i generationer.

När man kommer till Konsums parkering är den fylld av bilar. I många bilar sitter det en ensam äldre man, som stirrar rakt fram med glasartad uttryckslös blick. De ser inte ut att ha roligt.

När man går in på Konsum måste man ha tålamod. Man tar aldrig en korg, även om man bara handlar en liter mjölk, utan en vagn med hjul, man kan luta sig mot.
På Konsum arbetar bara medelålders kvinnor samt en man, som påminner om en kastrerad hankatt.
De ler aldrig. Aldrig ett leende. De pratar aldrig. Aldrig ett samtal. Inte ens om kakor. Deras strama mungipor är ständigt fyllda av nedåttyngd. Kunderna är tysta också. Det smittar. Här inne möts inte ögon. Det enda som bryter tystnaden är när man kommer till kassan.
Där är det alltid tålamodets tålmodiga tysta kö. Bara att stryka flagg och meditera. Där får drömmarna flygande vingar. Där ska betalas för inhandlade varor, skötas postärenden, ridas hästar, tips och lotter mm. Där går det sakta framåt, i lång kö med snigelfart, bestående av mestadels allvarliga kvinnor, som noggrant kontrollerar kvitton med kassörskan, med sina män i bilar.
Där står man lutad mot vagnen i tålighet, ömsom vilande på ena benet, ömsom vilande på det andra, med kvällstidningarnas smaskiga rubriker rakt i ögonen, med tyst suckandes framförvarande, samt pustandes bakomvarande, samtidigt som man hör en gäll skrikandes Kassörskaröst, i hundra decibel, rakt i öronen. Den där rösten i kassan har konstant, inbyggd uppskruvad överton och skär den tunga luften, i tunna vibrerande skivor.
Den går inte att undkomma.
Tanterna och luften på Konsum är kompakt men luften och tystnaden är också lugn. Tanterna på Konsum bor innanför ett vilsamt skal, där inget sipprar eller fladdrar ut och runt.

Det känns luftigt när man kommer ut. Huvudet har blivit tomt. Genomsköljt. Männen i bilarna sitter kvar, fortsatt intetsägande orörliga, med blickar utan möten.

I bilen hem och upp för Linderödsåsens backar, möter man de böljande kullarna och ett öppet omfamnande landskap, där man ser ut över havet. Tankarna är lugna, lätta och vilande.