Du kom så en solig dag av idag
fyllde rum med doftande andetag
en ynnestens givmilda gåva så ren
iklädd i små strumpor och bara ben

du glänta en portal steg dröjande in
ögon som möttes åh saligt blev du min
du stod som i en stäv omgärdad av ljus
hela ditt väsen lyste i ett invändigt hus
 
taggren och bara en bristande knopp
andäktigt lyssnades vid själars hopp
liv mötte liv du slöts varsamt i min famn
vaknade blomblad som så segla i hamn

jag tog dig varligt med värmda händer
satt dig i kristall som av solstrålar tänder
sakteligen du börja fälla ut dina blad
jag såg dig kunde bara bli glad så glad

ditt hår ett flammande eldsken i rött
du vackre varelse i armar som mött  
du kom för att blomma och stanna kvar
men inte rumpen som oftast naket var bar

du fällde ut blad efter blad i din krona
och sloka ibland som en vilsen hona
jag smekte din kind och gav dig vatten
och du sträckte ut dig precis som katten

Du följde efter mig på små små fötter
skutta och hoppa och blev aldrig trötter
av att plocka blommor i mången de tusental
som du gav till mig i förening i givandets krav

du gnistra och spraka och ibland stacks
med tagg som ömma men läkte så strax
du växte och grodde vissna då och då
reste dig å blomma på stigen din du gå

nu jag av glädje i fönster dig speglas ser
dina kronblad har bara blivit fler och fler
idag jag minns räknar dem till trettiotre
tänk vilken gåva att på färden varit med

till min vackre Ros idag som fyller år
en blomma vacker mogen som sår
där jag fått glädjas från knopp till utslagen
älskar dig och tackar dig och tackar dagen