Att gå emot sina egna rädslor '

Det är då det krävs mod

Andetag lungnande tankar

Envishet och stort mod åter igen

Rädslor så många rädslor som finns i mitt liv

Rädslor som fötts i ett tidigt barndomsliv

Vuxna som inte sett eller velat höra

Vuxna som har nog med sig själva och inte kan ge det deras barn behövde  jag var ett av dom barnen

Med ständig rädsla för det mesta i livet men samtidigt en obändig vilja av att överleva alla trauman på nått sätt barn gör som barn gör

Nu är jag en vuxen kvinna som är medberoende dysfunktionell skadad av livet men ändå en obändig vilja med mod som kommer när jag berhöver det

En överlevare en tapper krigare en vuxet barn i en vuxen kvinnas kropp

Jag vet att jag är skör som ett löv men jag är samtidigt envis som en stenbock som aldrig ger sig utan klättrar varje gång hon faller på den hårda mänskliga marken där ingen nåd tycks finnas men ändå på nått mirakulöst sätt så reser hon sig iallafall

Stark och svag, vag och modig, ledsen och arg ,förtvivlad jävligt förbannad, på att det har tagit mig så här många år att få tag i känslor som vart djupt gömda i min kropp och själ

Rädsla för rädsla ska jag bestiga det är inte lätt och jag kommer säga många gånger att nu ger fan upp för det här gör för ont

Om det är nått jag har är det mod

Men jag har ansetts vara en snäll kvinna men det tänker jag fan inte vara längre det tjänar inget till det bara drar mig ned i skiten jag kan vara trevlig och juste men snäll ska jag sluta upp med att vara det är ett sätt jag utplånar mig själv på

Börja med dagen att titta mig i spegeln och säga hur jag känner mig rakt och ärligt sluta spela undfallande jag har fan med behov som alla andra

Just nu känner jag mig förbannad på saker som jag inte kan förändra men jag vet att det finna andra saker jag kan förändra hos mig själv

Så Gud giv mig Sinnesro en dag till

En dag i taget

En timme i taget

En minut i taget

En sekund i taget

Sinnesro