Du upptar
all luft jag kan andas

det är stopp
det är kramp

Det är så mycket kärlek
som finns i mig

men bokstäver blir berövade
att få krönas

Du kan få allt
som pappret vill suga

Du kan inte ana
vad jag har till dig
här inne
i mitt rosa

det har börjat sippra nu
bläck som ord
utan skrift

du sa
"Jag blir inte rädd"

det var det största du kunde ge mig
alldeles nu

du tar emot
som jag tagit emot dig
när du skriver poesi
med ditt bläck
i mig