Är det rimligt att jag aldrig älskat/någon som jag älskat Dig? Ja och nej, på samma gång./Makalöst./I natt vaknade mitt hjärta i både värk o i glädje ./Det lider av tvivlets första anstormning./Plus besvikelse på mig själv/avund,/plus en slags svartsjuka att jag inte fick vara den första, samtidigt är jag glad att jag inte var den första eller andra eller för den delen den tredje. Dina lärdomar och erfarenheter är min tilltänka dans i det som komma skall, om det kommer, det vill säga./Hjärtats blåsljus med hopp om ett möte i ande o själ. Blir det inte så kommer sorgens molande smärta över mig./Alla egen bilder om samhörighet kan ryckas i från mig lika sanbbt som hoppet kom till mig. En obotlig smärta i ljuset av änglarnas beskydd./Ändå måste den och skall bli lindrad. Dina tunga andetag och djupa erfarenheter vill jag samtidigt befria dig från, samtidigt som jag ser just dessa erfarenheter som ett måste./Jag vill tänka mig att i just detta ögonblick/att du är ifärd med att skriva till mig/att du håller mig högt i dina tankar. Att jag till och med är i färd med att få dig förälskad i mig./Jag skulle vilja tänka på alla sorters/ angenäma ting, romantiska "ingenting",/grodor som kväker i öknen. Dagarna kortas av och samtidigt blir dem längre eftersom mina tankar snuddar dig i mitt hjärta dag som natt. Varför denna sjukdom?/förbannelse eller välsignelse. Allt verkar så rätt samtidigt. Tvivlet klubbar ned dessa toner av moll, istället låter jag mig tillfälligtvis se den mörka gränden lysa upp min vardag, blommor, blommar och mer och allt växer till vår röda färg./Färg av passion där själens rostighet som vi så skickligt dolt viker hädan åt våra läppars röda konturer. Mitt hjärta inte bara värker av längtan utan skälver./Så som mitt kön hade för säd. Är alla ansträngningar till gagn?Det är bara du och jag i denna text. Historiens vingslag lämnar jag åt djävulen och dess demoner, ett sorgens motsatsförhållande.

Den trogne