Då tid och rum är en illusion,
vet jag, att du finns här.
Fast än smärtan river,
förstår jag.
Jag ser och känner,
tårarna regnar in ut i.
Det finns frågor,
men inte längre några utan svar.
Jag ser det utan tvivel,
din kristall bländar mig.
kunde jag ha gjort något?
det är ej jag som styr.
I guds vokabulär,
existerar inte meningslöst.
Vi färdas i oändligheten,
smärtan pulserar ändå.
Jag vet att du är här,
ändå en ekande saknad.
Tack, tack för att
du, går med mig.