Jag förmår inte längre
gå, inte häller
stå ut i öknens
torka och leta
vattenkällorna
som stundvis
släcker min törst

Ty vatten släcker
törsten tillfälligt
fast mättar ej
ilande hunger
solen steker likt
dödsrikets eldflammor
mina ben viker sig

Låt änglarnas
ömsinta tårar
porla helande in i
min sarjade själ
Låt mig åter
födas i stjärnglans
innan gryning nalkas.