Måste jag vara olycklig för att skriva det som ligger mig närmaste hjärtat?

Jag vill faktistk dela med mig om min lycka också…

Om lyckan Att vakna vid sidan om han som får min puls att rusa framåt

Glädjen då vi -för en kort ögonblick ser varandra – för den vi är…
(och vi är inte längre unga och vackra direkt)

Att våga finnas i mina känslor även när jag bli rädd och när skammen blir
påtaglig och jag bara vill försvinna…

Lyckan är att vara sann – för mig själv och för honom

Det kanske är ingen dans på rosor men en bädd av maskros är inte helt fel heller.

Jag är mig själv idag och det är mer än jag någonsin varit…

Det är min lycka det.