Slår hjärtat volter, likt en dansör på hög lina utan skyddsnät. I skyn begynner färden över den tunna linan. Till min assistans har jag balansen som stödjer mina mjuka steg. Ändamålet ser jag tydligt klart framför mig. Bit för bit tar jag mig framåt, sakta, men ändå med visshet. Våndan att falla finns där, men den är inte brännande, inte för mig. Expeditionen är påbörjad. Det går ingalunda att vända tillbaks.
Med balansstångens stöd och med värme från en kär vän går jag över hela den smala linan, och kommer i mål. Tack för hjälpen och all förståelse.

Din