En tystnad
som urholkar vadhelst den omger
som styr mig
ut mot kanten

Övertygad om att stunden var kommen
Att hjälpmedlen
var förbrukade
att ett ”förlåt”, aldrig mer
skulle hjälpa mig upp på banan igen

En tystnad
som bryts

Du tvättar mitt sår
och drar medens upp mig
ur elden

En tystnad som våldsamt bryts
och aldrig,
aldrig har din hud
lekt med mig,
så förtrollande