Björkens smala grenar piskar i luften när den varma men hårda vårvinden tar tag. Solen går ner bakom det röda huset där jag lekte när jag var liten. Jag står i fönstret och drömmer mig bort. Skorstenen på huset skuggar mitt ansikte och jag står inte i fokus; det gör mina tankar.

Mina tankar vandrar bakåt och fnissar åt mig när jag som sexåring, obekymrat spelar fotboll på asfalten och snubblar på bollen. Då ville jag bli fotbollsproffs. Nu sitter jag istället och skriver material till mitt liv, material till er, material till min bok eller diktsamling.

Hade någon kommit fram till mig när jag var sex år och berättat att mina största intressen var att skriva, föreviga och älska hade jag inte ens skrattat åt honom. Jag hade bara sparkat hårdare på min fotboll.

Jag kan låta ynklig i mina texter, visar mig gärna svag och öppnar upp mig för er. Men att visa sig ynklig är tillräckligt starkt.

Lägg mina ord på minnet.