Några hårstrån ligger som ett ärr över hela ditt ansikte. Ditt hjärta har ärr precis som mitt, men vi håller tillsammans på att läka dem, få dem att försvinna bort som en försiktig vind, en vind med bekymmerslös temperatur.

Jag ser på dig, tittar dig djupt in i ögonen, blundar sedan och andas in min dröm som är verklighet. Jag vågar knappt titta, jag vill stanna kvar i det där andetaget, är rädd för att vakna i en värdelös verklighet fast jag egentligen vet att verkligheten tillsammans med dig är större än alla mina drömmar.

Du är min solitär och aldrig har jag varit lyckligare än nu.