FÖRORD

Det jag nu skall berätta handlar om Elna.

När Elna är elva år gammal förorsakas hennes föräldrar i en trafik olycka, Elna är den enda som överlever. Första tiden efter olyckan befinner sig Elna i ett chock liknande tillstånd. Hennes föräldrar som ännu inte gått över till den andra sidan (den mandala världen) utan är kvar i astral världen är såklart djupt oroade över att se deras dotter i så stor sorg och saknad efter dem.

Efter noggrant övervägande av högsta staben "domen", får en utav dem förtroendet och friheten att stanna kvar i astral världen, att fritt kunna röra sig mellan de två världar (astral och jorde världen)för att finnas till hands för Elna tills dess att hennes sorg avtar.
Efter enig överenskommelse mellan Elnas föräldrar blir det mamma Siv som får stanna.
Åren går och Elna får en bred inblick i astral världen, hon får gåvan att tillsammans med sin mamma följa med denne på oändliga resor i ande världen. Där får hon bl.a. träffa Ärke- ängel Mikael och flera utav hans kollegor samt deras under såtar, arbetarna.
Elna blir hjärtligt välkommen att komma och gå som hon vill så länge hennes mamma Siv är kvar i astral världen.
Det som hände Elna har tyvärr också drabbat andra barn men vad som inte händer för alla är att Elna fick tillsammans med sin döda mamma en bred inblick i en annan värld, astral världen.
För ett år sedan återförenades Elnas mamma och pappa tillsammans lever dem nu ett evigt liv i den mandala världen.

Det som nu var meningen var att Elnas astrala minnen skulle raderas... dessvärre blev det inte så.


Fem år har nu gått sedan Elnas föräldrars bortgång. Elna som nu är sexton år och en "relativt" normal tonåring lever tillsammans mad sina morföräldrar Fred och Evy i ett gult gammalt hus från 1800 talet, på den svenska kusten.



Kapitel 1

Kliv fram! Jag vet att du är där. Du kan inte gömma dig för mig längre.

Elna väntar, som flera andra gånger den senaste tiden. Det hade varit ganska ofta nu som Elna känt sig iakttagen, att hon hade haft sällskap fast hon vet inte av vem eller vad. Känslan hade hon varit med om tidigare så den var inte främmande för henne. Elna går på igen:

Är du feg eller vad? Jag vet att du trycker här någonstans! Och det ska du veta att jag har en ganska bred blick i andevärlden så vill du vara anonym så har du valt fel tjej att spionera på. Nu hade hon ju inte det längre, någon inblick i andevärlden den tiden var ju förbi men det var det ju ingen här som behövde få reda på.

Han stod lutad i mot väggen smått road av att hon inte kunde se honom fast hon hade haft rätt fast hur pass rätt hon hade var det bara han själv som kände till. Hur gärna han än ville ge sig till känna så viste han att det var en omöjlighet, han var strängeligen förbjuden utav högste staben att ta någon som helst kontakt med själarna på jorden. Han ville under inga omständigheter att det skulle gå för honom som för Algot.

Algot hade varit i mellan världen (astralvärlden) under en alldeles för lång tid. I väntan på en återfödelse som aldrig tycktes bli av gick han och förälskade sig i en levande. Han var inte vidare försiktig så stabens undersåte, ärkeängel Uriel lagens väktare ertappade Algot mitt i en intensiv kärleks akt med en levande, en jord själ. Uriel som är den högre moralen själv såg ingen annan utväg än att berätta för högste staben vad han fått bevittnat. Stackars Algot han är fortfarande kvar i den passiva världen i hopp om att bli en mer laglydig själ.

Den senaste tiden hade Arvid allt som oftast slunkit förbi hemma hos Elna, han hade känt sig dragen likt en magnet likväl blev han inte vidare klok på sitt egna beteende.

Elna satt uppe på vinden på sitt rum, det som mormor så omsorgsfullt inrett.

Hon satt i sängen lutandes mot väggen med högt uppdragna knän. Hon blickade runt i det lilla rummet och lade märke till tapeterna, de var i äldsta laget nu, barnsliga och gamla tyckte Elna. Hon bestämde sig för att höra med morfar om inte ett par nya vore på sin plats. Denna gång skulle hon se om hon inte kunde få bestämma färg själv och då skulle det sannolikt bli ett par ljusare och mer diskreta än de som nu satt uppe, tegelstens röda med små ljust röda blommor, ja lite mer diskret fick det allt bli.

Utöver det starkt färgade väggarna gick hennes rum helt i vitt det bestod inte utav så mycket mer än en säng en byrå att förvara sina kläder i samt en gungstol den sistnämnde fick Elna i arv efter sina föräldrar den värderade hon högt. Elna lutade sig tillbaks i sängen puffade till kuddarna och drog den virkade filten som mormor gjort över sig. Hon stirrade i taket och upptäckte fläckar som hon tidigare inte reflekterat över. Tankarna kom till henne, varför hon åter igen fått känslan? Känslan att åter igen ge sig ut att åter igen bli medveten om närvaron av... ja närvaron av vem eller vad?

Hade inte mamma sagt att när hon gick över till den mandala världen till pappa så skulle det ju bli slut med livet i astral världen. Inga mer resor inga mer känningar av själar. Jo det mindes hon klart och tydligt men det var nog också det ända hon kunde minnas. Hur kommer det sig då att hon med all säkerhet den senaste tiden varit medveten om en närvaro, att hon känt sig iakttagen? Elna funderade när det är den känslan inträffar ock kommer fram till att det oftast är när hon är arg, ledsen, upprörd eller väldigt trött och avslappnad som porten öppnas. Porten till den andra världen tycks för Elna inte vara helt stängd, för kunde hon inte slå sig i backen på att hon nyss kunde urskilja en gestalt lutandes i mot väggen.
Elna blev trött på alla tankar som susade fram och sömnen kom smygandes och med den kom så även ljuset.
Elna ser sig själv hur hon ligger i sängen orörlig samtidigt som hon är vaken utan för sin kropp.
Så var det alltså dags igen tänker Elna dessa små astrala resor... utanför sin kropp.
Det som Elna tyckte var så lustigt var att hon såg sin sovande kropp på sängen och samtidigt när hon såg ner på sina armar och ben så var hon där också hon var liksom två, i alla fall på två ställen samtidigt.
Det som Elna tyckte allra mest om med dessa resor var frihets känslan att helt obehindrat kunna förflytta sig endast med tankens kraft.

Hela universum befann sig nu alldeles framför henne den reella världen var liksom vid sidan av. Här är oerhört stort och vackert som ett enda stort hav av glittrande stjärnor i alla guds tänkbara färger. Små skimrande solklot som avslöjar varje stråks början samt slut.

För att göra det lättare att finna sig till rätta var varje stråk benämnt med ett namn, inte så att det fanns uppsatta skyltar utan när man närmade sig varje stråks början så kom namnet liksom till en, som en osynlig röst.

Här befinner sig ärkeänglarna samt deras undersåtar arbetarna, dom ser till att allt går rätt till och att varje oskriven regel följs i annat fall vänder de sig vidare till deras översåtar, högstestaben.

Här befinner sig även en och annan själ, salig som osalig en del utav dom går i väntans tider antingen på en åter födelse till jordelivet eller så går dom och väntar på en anhörig som skall gå över till andra sidan för att fortsätta sin resa gemensamt till den slutgiltiga världen, den mandala.
De osaliga är mest förvirrade och oftast har dom gått i väntan på en ny återfödelse eller en anhörig en sådan lång tid att dom tappat lusten till hopp.
Det var länge sedan Elna var ute på en astral resa så länge sedan att hon nästan glömt hur härliga dom var, hur har jag kunnat glömma av detta tänkte hon stilla för sig själv.
Vidare funderade hon på vart hon skulle bege sig, hon var väldigt nyfiken på att finna rätt på honom, han som hon känt allt som oftast den senaste tiden. Hon bestämde sig för att förflytta sig till Videvägen, de är det mest besjälade stråket och störst chans att finna rätt på honom.
Det var många som hon passerade under sin färd flera utav dom kände hon igen sedan tidigare resor men ingen tycktes reflektera på att hon var tillbaks igen.


Arvid förstod vad det var frågan om han viste efter alla gångna besök hemma hos Elna samt att han även hört ärkeängel Metatron talat till sin kollega Raguel att hon fortfarande ägde förmågan att gå i mellan två världar men att hon förmodligen var ovetande om den förmågan eller att hon annars helt enkelt tappat lusten och intresset helt, mot all förmodan.
Det sista hade inte riktigt Arvid förstått men att han väl lagt det på minnet och funderade på det i mellanåt.
Nu hade hon uppenbarligen fattat intresset för någon eller någonting för här var hon nu i alla fall. Arvid kände på sig att det var bäst att han höll sig undan för om Elna skulle råka få syn på honom var han säker på att han skulle bli igenkänd, av någon anledning.

Vart höll han hus? Elna sökte överallt från alla små stråk som grenade utifrån Videvägen till dom större som näst intill var omöjliga att inte förvirra sig bort i.
Hon kände någonstans inom sig själv att han var i närheten men höll sig undan för henne funderade vidare på varför med tanke på att han säkerligen oftare varit hemma hos henne än tvärtom.
Lika lätt som det var att bege sig ut på astrala resor lika lätt sögs hon nu tillbaks i en rasande fart, nu var hon åter tillbaks på sitt rum och i sin kropp.

Det var mormors ivriga bankande på Elnas dörr som avbröt henne i sin resa.
Öppna dörren! Vad sysslar du med Elna?
Ja lugna dig, jag kommer! Hojtar Elna ifrån insidan.
Elna masade sig ur sängen väl medveten sedan tidigare att det tar ordentligt på krafterna att göra dessa resor i synnerhet när hon inte längre hade vanan.
Hon vred om nyckeln i låset och öppnade så för sin mormor.
Varför Elna har du låst om dig? Ligger du och sover på blanka eftermiddagen? De Elna de må jag säga dig det bådar inte gott, sover det gör vi om nätterna.
Du behöver inte vara orolig lilla mormor, jag sov inte så bra inatt så jag tog igen det nu, var det något särskilt du hade på hjärtat eller kom du endast hit upp för att väcka mig?
Jag ville bara säga att det står färdig middag där nere serverat för dig, färsk fisk och kokt potatis... passar det damen? Mormor log smått ironiskt.
Varpå Elna svarade, det blir fin fint gå du ner i förväg så kommer jag alldeles strax.

Elna hade blivit avbruten i sin resa men bestämde sig för att göra om den senare på kvällen.
Hon var då säker på att finna rätt på den hon sökte.

Middagen åts under tystnad i alla fall för Elnas del då hon satt i sina egna tankar, mormor konverserade lite med morfar men han var inte vidare talsjuk han heller nickade mest av artighet till vad hon hade att säga.
Under senare delen utav eftermiddagen tillbringade hon på sitt rum hon, tänkte att hon skulle ringa till Malin och berätta att hon hade rest igen men bestämde sig för att vänta med det till morgondagen.

Malin var Elnas allra närmsta vän dessvärre även den enda. När Elnas föräldrar dog och hon fick lov att flytta hem till hennes mormor och morfar mådde hon inte vidare bra, mestadels grät hon eller så tillbringade hon tiden med sin mor. Det var då även Malin fick inträde i Elnas liv. Malin hade inte varit som de andra barnen, frågvisa och jobbiga hon nämnde ingenting om varför eller hur allt stod till, och det var just en sådan vän Elna så väl behövde. Sedan dess har de varit oskiljaktiga och det är nu fem år sedan.
Den kommande natten sov Elna djupare än vanligt.

Han slog sig ned på sängkanten han var inte rädd för att hon skulle vakna, Arvid kände av hur tungt hon sov. Hon hade sparkat av sig täcket, sommartid var det oerhört varmt på vinden. Båda benen låg blottade framför honom han kunde inte låta bli att titta och samtidigt beundra hennes bara kroppsdelar hon var så vacker för honom.
Det mörka håret täckte halva hennes ansikte munnen var något öppen och hon andades djupt, bröstet höjde sig en aning när hon andades in.
Han skulle gärna krypa ned bredvid henne, stryka henne över håret snudda med sina läppar i mot hennes, men nej nej det vågade han inte han ville inte hamna i den passiva världen så som Algot. Bäst att ge sig av innan lusten blir allt för stark.
Kommande morgon vaknade Elna med ett leende på läpparna hon kände sig pigg och utvilad hon tog den slingriga trappan ned till botten plan och insåg att hon var först uppe, de båda äldre sov ännu. Hon gick ut i köket och gjorde sig en smörgås med ost ,skinka och tomat, tomaterna kom i från mormors egna trädgårdsodling. Hon åt upp smörgåsen på stående fot tog sig ett glas mjölk ock gick sedan tillbaks upp till hennes rum för att klä sig.
Jeansen den vita t-tröjan och cepan så fick det bli. Hon smög sig tyst ned igen och ut till sin parkerade cykel utan att väcka någon i huset.
Medan Elna trampade på den korta biten igenom skogen tackade hon sin lyckliga stjärna för att hon hade en vän som Malin.
Hon ställde jämt upp och svek aldrig ett förtroende och vilka konstigheter Elna än berättade så lyssnade hon och stöttade.
Nu hoppades Elna på att hon även denne gång skulle förstå henne.

Hon parkerade sin cykel utefter de vitmålade staketet som gick runt som en cirkel kring trädgården och den röda tegel villan. Malins familjs hus var mycket finare och nyare än hennes egna hem, så pittoreskt på något vis. Söta små rabatter som slingrade utefter husväggen, en konstgjord damm som Malins pappa egenhändigt hade gjort. En röd lekstuga i liknande tegel som villan stod intill hennes föräldrars växthus och där frodas det vill jag låva.

Elna stegade fram på grusgången som ledde fram till trappan och ytter dörren hon slog med portklaffen och väntade.
Dörren öppnades och det var Malin själv som yrvaket bad henne att stiga in samtidigt som hon utbrast...

-Och vad har du på hjärtat en så tidig lördags morgon som i dag, brinner det eller?
Elna tittade sig lite oroligt omkring, - är det bara du som är vaken?
- Ja, men om du inte varit så morgonpigg så hade ingen i det här huset varit vaken ännu, det måste vara något väldigt viktigt eftersom du är här så tidigt, kom vi går ned till mitt rum.
Väl nere på Malins slog sig Elna ned i en utav de två skinn fotöljer som stod tillsammans med ett litet bord mitt på golvet.
Hon snurrade runt ett par varv i stolen varpå hon tog modet till sig och sa...
- Jag har rest igen, hon drog ett djupt andetag, fast jag har god andledning! Döm mig inte för hårt är du snäll.
Malin såg ut som hon sett ett spöke, hon bara stirrade på Elna med öppen mun...

- Att du orkar Elna! för din egen skull försök att finna livet här och nu istället och inte för att vara elak i mot dig men tycker du inte att du börjar bli lite väl gammal för "dessa" resor? Vi börjar faktiskt i gymnasiet till hösten. Är ditt liv verkligen så innehålls löst att du måste söka dig till andra världar?
Elna tog till sig försvarsställningen...
- Men du förstår inte, det känns som ett kall det är en person som jag måste finna rätt på.
Jaha fortsatte Malin - och denna person finns alltså inte här, på våran planet, och föresten trodde jag att du var intresserad utav Jesper?
Jesper! Utbrast Elna, jag är inte intresserad utav honom på det viset, jag skulle aldrig kunna bli kär i honom.
Okej fortsatte Malin - Det är alltså bättre om du blir kär i en ande då?
Nu förstod Elna att deras lilla samtal skulle ebba ur så hon styrde in på ett för Malin intressant samtal.
- Okej du har rätt som vanligt inga fler resor, back to the real life. Vad händer i kväll, skall Anna ha festen eller?

Forts följer.........