Mask-Dans

 

Idag är det äntligen riktig vår, i luften, i Skåne. Jag gick på promenad, upp för en Kulle med Truls, hunden och blickade ut över havet. Jag kunde sätta mig på en grästuva.
Truls sprang framför mig hem, med en två meter gren i munnen, trippandes fram som en yster hingst, gubbtocken, som är åtta år. Det är vår.

Idag hände något väldigt Konstigt!

Idag passar jag på att arbeta i trädgården. Jag håller på med att angöra en brygga och bygga upp en stentrappa, samt en mur vid min Å och en damm i anslutning till den. Tunga sabla stenar, häva och måtta och rikta.
I förrgår badade jag. Jag plurra i! Iskallt! Brrr! Rentvättade kläder och helt vaken!

Så idag när jag arbetar där nere vid Åkanten, är jag mer försiktig. Jag står där och gräver och bygger med sten. Plötsligt får jag se en lax i Ån. Oj vad den var stor, tänker jag och stirrar förundrat, medan laxen tar ett jätteskutt rakt upp i luften och vrider sig lodrätt, som en delfin, en meter upp i luften, för att med ett plask hamna tillbaka i vattnet. Katten Set, går nyfiket ut på bryggan.
Jag fortsätter gräva.
Sablans Amalia. Attans också. Jädrans. Jag grävde av en Mask. En fet och stor en. Jag går ner på knä och tittar. Masken ligger av på mitten, i två delar. Alldeles stilla. Men stackars lilla mask säger jag. Masken var tio cm stor och en cm tjock och nu är det bara två stumpar som ligger där.
Plötsligt börjar den ena stumpen röra på sig, sakta slingrande. Den lever. Gör det ont, säger jag och stryker den över ryggen. Så plötsligt får jag se den andra stumpen, sakta börja vifta på sin ända.
Men lever du också lilla vän säger jag. Vad roligt. Lille Tulle då. Jag tar maskarna försiktigt i handen och bär dem ett par meter bort, där jag inte ska gräva.

Jag fortsätter arbeta en stund. Plötsligt får jag höra några viskande röster precis bakom mig.
Jag vänder mig sakta om och vad får jag se. Två nya maskar som möts. De har börjat samtala med varandra. De kråmar sig och åmar sig, i Mask-Dans. Du var mig en fin en säger den ene. Du med säger den andre. Fint väder idag säger den ene. Ja-Jajamen säger den andre.
De börjar försiktigt berätta sin livsvisdom, för varandra och ventilera sina åsikter om alldagens all och vedermödor.

Plötsligt säger den ene med ljudlig röst. Du sitter på min pinne. Jag har hela tiden med intresse, följt konversationen och uppmärksammar att den andre masken, tagit sig upp på en liten pinne. Nä säger den andra masken, det här är min pinne! Nää det är det inte alls säger den ena.
Gå ner, du dumma slempropp till mask, den är min säger den ene. Det är den inte alls gastar den andra. Oj, oj, oj. Inbördeskrig på gång, i min fridsamma trädgård. Jag går fram mot maskarna, rotar i backen och hittar en pinne till. Jag lägger pinnen på backen, bredvid den andra och säger, till den ena masken, medan jag, ”pekar”, ”här, här har du också en pinne”. Sluta peka på mig gastar han. Jag vill ha min pinne! Peka-Pinne! Du är ju pinnig i huvudet säger den andra och pekar på hans knopp. Men plötsligt tittar jag till och utbrister; ”men Herregud, ni bråkar ju med eran egen ända!”

Plötsligt får jag höra ett ljud bakom mig. Det är min son, som står där, med mitt barnbarn på armen. Han är här och hälsar på idag. Han tittar konfunderat på mig men säger: ”Kan du inte komma in nu, så lagar vi middag?” ”Jo säger jag. Jag ska bara plocka ihop grejerna.”

En liten stund senare, när jag kommer in genom dörren, hör jag honom prata i telefon, med sin bror. Jag hör honom säga: ”Hej, här är det akut nödläge, på fullt allvar. Du får komma hit."
"Morsan har blivit tokig. Spritt språngande galen. Hon har suttit vid Ån i en timme och pratat med en trasig mask.”

Prosa (Novell) av Berit Robin Lagerholm
Läst 573 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2009-03-18 19:26

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

Ulf Lagerholm masken kan något som jag tränat på länge utan att för den skull klara av, den kan nämligen gå tillbaka utan att vända sig om och fortfarande vara rättvänd, dessutom har den, vilket ju också denna sorglustiga text hävdar, förmågan att tuffa på trots att den gått av på mitten, en alldeles förträfflig egenskap som gör mig grön av avund, ja tänk er själva, när man är väldigt trött på en del av sig själv, är det ba att låta någon dela dig, sedan är det ju bara att dra, lämna den där andre skithögen åt sitt öde ... tack så hjärtligt Berit, för en triggande text, och naturligtvis är man ju spänd på vad den undrande sonens nästa steg blev ... sjukvårdsupplysningen? 2010-05-19

Göran P Rödholm Härlig berättelse. Ett mustigt, mulligt språk i denna sprakande mask-erad. 2009-03-29

glasbiten Underbart med dina bilder till. Underbart med de bilder jag får i mitt huvud. Så enkelt så lätt och så humoristiskt och jag ser dig framför mig, små svärandes och muttrandes och den barnsligt häpna förvåningen, oron och skuldbelagda handlingen att ha orsakat en förödelse i dessa, de jordlivande små maskarna. Jag skulle vilja höra din dialog med en nyckelpiga. Kanske en skräckis med spindlar i fokus (vilket jag skulle behöva en valium för att läsa med den omotiverade rädslan jag hyser för så med många benbeklädda varelser. I might come to love this one too. 2009-03-23

Eva Langrath Skrattar och hoppar och gläds att det finns en till som pratar med allehanda ting, även här tror sonen ibland att morsan är tokig. Hon pratar med allt. Eva 2009-03-20

Eaglemountains Återigen en fantasktiskt fin berättelse! APPLÅD! 2009-03-20

Ingmar Hård Man är med. Både du och naturen, dina sysslor och tankar. Allt finns med. Man tackar. 2009-03-19

Connie Du är underbar! Det är fruktansvärt om man råkar dela på en mask eller om trampar på en snigel. Ja vilket djur som helst egentligen. Ett år hade vi invation av myror på altanen. Tre fina bon var vi tvugna att ta bort, men jag mådde verkligen dåligt. 2009-03-19

Fredrik P. humoristisk våryr maskdans i skåneträdgården. tänker på den helige Francis'cus som talade med naturens djur och växter. 2009-03-18

systeringer Tack Bebbe för den söta berättelsen! Jag läser den nu, klockan 22,54, ska gå o lägga mig. Jag går med ett leende på läpparna, tack vare din text! 2009-03-18

Mr Lindemann Det känn p något sätt tryggt att vandra med dig där i Skåne och kunna vara med dig då du gör olika saker som att och gräver i myllans samt får kontakt med olika varelser som ålar sig eller rättare sagt gräver sihg in in i myllan eller ut ur den. Fint och väl berättad med något lite sagoton i botten 2009-03-18

Tina Q Det är vår! Då kan man prata med både maskar och laxar, vet han inte det? 2009-03-18