Du lilla bottenskärva som blev kvar

en gång var du ett kärl
danad till att rymma ett helt liv

med ett hjärta målat i botten
dekorerad med himmelska målningar

du fylldes med spik
tills dina väggar gav vika

de himmelska målningarna
krackelerade till en mosaik
som aldrig kan återställas

nu har spikarna ej längre något hem

endast du återstår
och det målade hjärtat
som du burit genom allt

det var den uppgift du hade
nu kan du äntligen synas
och äntligen ses

välkommen fram