När jag var liten sågs jag inte av mina föräldrar
dom var alldeles för upptagna med allt runtomkring,

Enda gången dom såg mej var när jag fick
skulden för nåt ofog som begåtts

Vare sej jag gjort det eller ej var jag den skyldige,
alltid den skyldige
så med tiden erkände jag allt, det spelade ju ingen roll

Vem skulle visa hur man skulle vara som medmänniska
som man, vem skulle visa mej kärlek, empati, ömhet

Jag tydde mej till filmens värld, lärde mej kärlek, ömhet, empati
och mycket mer, blev mer eller mindre skolad
av gamla svenska och amerikanska filmer

Lärde mej kärlek var evig, tror än idag på evig kärlek,
men nånstans vet jag att det bara är en utopi

Trots allt står jag idag stolt för vad jag är
Stolt att jag är jag , så till alla som tvivlar
tyck om dej själv för vad du är