ibland
är minnet om framtiden
så välskapat

som en morgonsol i ljummet vardagsrum
kan jag förnimma ytan
av stålräcket mot gatorna i Paris

kan jag smaka
fågelkvitter

vibrerandes i luften över vår säng

kan jag fingra på drömmen
bläddra bland bilder tills det
bildas nytt hopp
ny tro

det är då det känns bäst att så
så att inuition kan få gro
upp
ur

livets karakteristiska jord
det vi kallar, verklighet

det vi har, enbart
nu.