16 juni 1817
Jag älskar dagar som denhär. Då jag får gå ut, ut ur min mörka och sorgsna cell, bort från dysterheter och bara infinna mig i solens varma omfamning. Ett tag, om jag har tur några timmar att bara sitta på en bergsklippa och titta ut över det vilda havet som jag så många gånger har önskat skulle vara mitt. Ingen tanke på att fly, ingen tanke på att lämna detta paradis. Och ändå detta innerligga helvete som tär på min själ och som bryter ner mig till minsta partikel. Att man kan älska och hata något så mycket på samma gång.