Så plågad av dig
att jag knappt längre
står ut
sorgen och gråten
verkar aldrig se
ett slut

dessa svåra tårar
varenda eviga dag
driver mig långsamt
ut på mörka vatten
ut ur det som
är Jag

Om du ändå kunde
lysa mig i hamn
som förr i tiden
då du kärleksfullt
ledde mig rakt in i
din famn

Min hänsynslösa vilja
förledde och förlöste dig
medan din växande kärlek
förförde och brände mig

I nuet ville vi ge och ta
jag minns varenda
andetag varenda ord
som dina ögon sa

Jag stod stark medan
du vacklade och föll
jag bar dig in i begäret
hänsynslöst kysste jag dig
medan du grät och skakade
under mig och krampaktigt
mina händer höll

Hungrigt klädde jag av din
brinnande skakade kropp
medan du grät och gav efter
för din kärlek och mitt hopp

Inget har berört mig
som din gråt varje gång du kom
ingen har väckt mitt begär
som du gång på gång

Så plågad av minnen
att jag knappt längre
står ut
kroppens begär och
denna hämningslösa
längtan verkar aldrig
nå ett slut