Vi sov intill varandra
ett liv invid liv

till och med i sömnen
skyddade du mitt svarta huvud
från mörkret

Sen reste vi
tillsammans
bort & dit & hem

och när du böjde dig ner
för att tvåla mina fötter
började jag leva dig
på riktigt

Du sökte svalka
i min benkorg

ett fäste
i mitt nakna bröst

du stötte dig närmare
20 000 gånger

Till sist åt du mig
till frukost

(godven, gladgen, blodben)

och när du kysste mig
på djupet
hade jag inte längre
någon aning;

var det ditt järn,
eller mitt

på vår tunga?