En längtan i mitt inre,
en dröm har tagit form.
Kan jag förverkliga denna dröm?
Kan jag få framtiden att se ut så som i min dröm?

Jag står här ensam på mitt berg,
räcker ut en hand.
Finns Du där att ta den?
Eller är Du borta i dimman?

Jag tyckte att jag kunde ana Dig en disig mars morgon,
när jag gick utmed sjökanten.
Där i dimman trodde jag mi se Dig komma vandra mot mig,
men det var bara min hjärna som spelade mig ett spratt.

Diset tycks tona bort och konturer får form,
jag börjar ana vad som finns.
Känslorna börjar att läka,
jag börjar att kunna se verkligheten som den är.

Nu kan jag börja bygga min inre dröm,
måla min inre tavla för världen.

Vill Du se min inre värld tillsammans med mig?
Du som bara än så länge finns i min fantasi.
Längtan efter våren och kärleken.