Detta är en låt som följt mej genom livet, den brukade en numera avliden släkting sjunga när jag var liten. Sittandes på en stol med enkelt gitarrkomp
slöt han sina ögon och fyllde rummet med sin fantastiska stämma. Tiden stannade. Inget var sej likt efter dessa stunder, allt värdsligt vädrades ut ur varje närvarande själ.



Din längtan flyr vilse så vida omkring,
det är som du glömt alla nära ting.
Det är som du aldrig fick lugn en minut,
till någonting annat du jämt vill ut.

Du tycker din dag är så fattig och grå,
Vad är det du söker? Vad väntar du på?
När aldrig du unnar dig rast eller ro,
kan ingenting växa och intet gro.

Gå in i din kammare, liten och trång,
den gömmer vad hjärtat höll kärast en gång.
På ropet i skogen får ingen ett svar,
finn vägen tillbaka till det du har.

Den lyckan du söker bak fjället i brand,
den har kanske alltid du haft i din hand.
Du skall inte jaga så rolöst omkring...
Men lära Dig älska små nära ting!


Ture Nerman ( 1886 - 1969 )