Jag vaknar alltid innan klockan ringer. Jag vet inte hur dags du kommer. Jag vet bara att du ska komma idag. Jag städar och plockar, sitter vid datorn. Går in på facebook och poeter för att se om du skrivit någonting nytt. Jag går in på wikipedia och läser artikel efter artikel. Allt för att hålla mig sysselsatt. Allt för att inte bara sitta i soffan och vänta. Vänta i vad som känns som en oändlighet. Sen tillslut får jag ett sms. Du skriver att du är på väg. Mitt hjärta rusar. Jag vet att det kommer dröja minst 45 minuter innan du ringer på dörren. Jag går fram och tillbaka i lägenheten. Vet inte vart jag ska ta vägen. Känslorna rusar fram ur mitt hjärta. Jag blir nästan yrslig av alla omtumlande känslor. Till slut blir det för mycket. Jag tar min ångestdämpande medicin. Sen tar jag en kall dusch för att lugna mig och samla mina tankar. Ofta kommer du medan jag står i duschen. När jag står och torkar mig hör jag att du är i lägenheten. Hjärtat slutar rusa. Jag känner mig omsluten av din närhet. Jag är äntligen trygg igen. Jag får äntligen andas igen.