Drömmen blev sann. Vi möttes igen.
Fjärilarna flög in. Med intensiva vingslag.
Vi höll hårt om varandra. Räddade.
Nära och med obeskrivlig ömhet.
Inget kunde längre skrämma vår kärlek.

Mina fingrar plöjde genom ditt mjuka nackhår.
Din andedräkt kändes het mot min kind.
Våra ögon möttes. Berättade det vi redan visste.
Våra känslor kunde inte översättas till ord.
Bara vi förstod våra kroppars ordlösa språk.

Allt var stilla. Värmen slöt oss i sin bråddjupa famn.
Då fanns bara du och jag. Om än för en bråkdel av våra liv.
Bubblan, hur gick det med den?
Sprack den och släppte ut fjärilarna?
Svävar fjärilarna bort i den rymd som skiljer oss åt?