*Älvan, Varulven och Horan (del1)*


Det var en sådan perfekt dag som bara existerar i dikter skrivna av förälskade (läs naiva) brudar i de lägre tonåren.
Hela situationen med varm vårsol, knoppande blom och gröna ängar var så sockersöt att du skulle kunnat tugga tre paket Extra men ändå få hål i tänderna (punchline extravaganza).
Cristal, en före detta Hora från de delar av stan där du inte stannar vid rött satt på sin fina altan, byggd av sin händiga riddare i skinande rustning.
Cristal drack ett glas vin.
Cristal kunde inte annat än njuta av den idylliska miljön omkring henne som hämtad ur en reklamfilm för tvättmedel, hennes vita klänning som visade mycket bröst och ben var fläckfri.
Det kändes som en "det var en gång för länge sedan Saga", när hon tänkte tillbaka på hur hon bjöd ut sig till torskar nere i hamnkvarteren.
Ändå välbevard, kurvig och attraktiv.
Hennes bröst var mumsigt perfekta i samma stil som ett retuscherat slitz-omslag, Cristals man kännde sig verkligen lyckligt lottad när de knullade i deras märkes-säng om nätterna.
Men han var inte hemma nu, Galahad som var hans namn befann sig någonstans i tredje världen och silade Heroin mellan tårna och knullade tjackluder, det var en arbetsresa, Cristal hade ingen aning.
Hon hade precis hällt upp ett glas vin till och började känna sig mysigt salongsberusad när hennes dotter kom flygandes över ängen som vilade under ett färg-glatt täcke av väldoftande blommor.
Hennes namn var Stjärnfall, en riktig Lolita, hon var den vackraste Älvan på båda sidor om Anderna.
Brådmogen, yppig, fnittrig och glittrig.
Väl medveten om sin gudomliga figur.
Nere vid badplatsen, den ovanför de medicinavfalls-skadade delarna, teasar hon alla de andra Älvornas farsor, med sina oskyldigt förföriska rörelser och översexuella aura.
När hon fick se sin kära mor sitta på sin fina altan ropade hon "vargen kommer, mamma vargen kommer"
Cristal undrade var detta var för någon lek hon nu ville leka och ropade tillbaka "skynda dig hit innan han tar dig"
I samma ögonblick uppenbarade sig ett leénde mansansikte över krönet.


*Älvan, Varulven och Horan (del2)*


Jack kunde inte slita blicken ifrån den fylliga och smiskvänliga rumpan han hade framför sig, den guppade och svajjade och han visste att hon visste om det.
Den lilla läckerbiten till Älva flög inte längre, hon gick barfota i gräset.
Jack visste redan nu att de närmaste dagarna skulle bli behagliga i obehagligt dekadenta mått mätt.
Skyldig som synden, oskuld var hans drivmedel, därför hade han sökt sig till den inget ont anande landsorten.
De djupa betongdjunglerna hade inte mycket av den varan kvar att erbjuda och de småaktiga människorna hade maskingevär i sina fönster.
Att överleva hade blivit ett heltidsjobb för Jack den senaste tiden, Varuvlarna konkurerades ut av Knarklangarnas expansioner i dessa dagar.
Dessutom vägrade han ansluta sig till Storföretagen, de exploaterade oskulden den modernt omoraliska vägen.
Men Jack var Old School, ett exemplar av en utdöende sort, hjärntvättning var inte hans Cup of Tea.
Han var mer som ett glas Whisky, två linor Kokain och en Cigarett.
Ett välsmort munläder och en Übermaskulin utstrålning var hans föråldrade vapen, dock hade han en rostig Six-Shooter i den slitna väskan som hängde över hans axel. Den tjänade honom väl när äkta makar kom hem från saltgruvorna och fann sina fruar höga på Centralstimulanter och med munnen full av kuk.
Den lilla Älvan fnittrade medans hon gick över ängen och plockade blommor på måfå, när hon böjde sig ner kunde Jack se hennes vita troskanter.
Denna förföriska och för en Man mycket hypnotiserande syn gjorde män oförsiktiga och ovaksamma, ty detta var älvans främsta vapen i kriget mellan könen. Han fick åter sin vaksamhet när han hörde en len kvinnoröst tala (det var Critsals röst) och han märkte att han stod bara några meter från altanen.
Dock hade han inte riktigt hört vad den lena kvinnorösten hade sagt så han frågade vad hon sade.
"Ursäkta mig frun men tyvärr uppmärksammade jag ej vad du sade ty mitt sinne var ockuperat av tankar så djupa att de djupaste av hav skulle framstå som blott pölar i jämförelse"
"Bästa herre jag ställde eder en fråga gällande dina göromål i dessa trakter för jag kan i mitt minne inte minnas att jag sett dig tidigare och detta område är ej befolkat av så många människor förstår du" svarade Cristal. Det märktes på hennes tal att hon druckit vin.
"Jag är en ödmjuk vandrare påväg mot bättre tider" sa Jack och synade Cristal från topp till tå, han försökte inte dölja att han gillade vad han såg.
Cristal var alldeles för erfaren för att rodna, hon visste att hon såg bra ut men det var något med Jack som fick henne att glömma sin äkta hälft.
Stjärnfall, den söta Älvan satte sig bredvid hennes mor.
"Så oförskämt av mig, mitt namn är Cristal och den söta lilla sockerbiten här är min dotter Stjärnfall, får jag bjuda på något att dricka?" sade modern inbjudande med ett lurigt leénde på läpparna.
" En kall öl skulle släcka den törst jag ådragit mig genom att vandra under denna varma sol" svarade Jack världsvant.
Stjärnfall flög ivrigt iväg och hämtade en kall öl åt honom och han slog sig ned på andra sidan bordet. Det var eftermiddag och fåglarna sjöng varnande sånger.


*Älvan, Varulven och Horan (del3)*


Timman var sent slagen.
Huset var tyst och genom det öppna fönstret svepte svala vårvindar med sig ljudet från de bibliska gräshoppssvärmarna.
Jack satt i skinnfåtöljen som doftade pungsvett och fittsaft, han var naken och iaktog Cristal som låg och sov på den fejkpersiska mattan från Ikea.
Han slogs av hennes råa (s)könhet där hon låg med Sperma i håret och kokainrester i näsborrarna.
Jack tände en Joint för att landa mjukt efter sitt amfetaminförstärkta adrenalinrus.
Kanske var det hans avväpnande charm, eller så var det 49-kronorsvinet och de fyra linorna nyfallen snö, men Cristal hade ännu inte genomskådat hans välpolerade fasad som hennes dotter Stjärnfall redan gjort.
Älvor må vara nyckfulla förgörare av män, dock har det alltid funnits ett oförklarligt band av Hat-Kärlek mellan dem och Varulvarna.
Mellan det Megamaskulina och det förföriskt feminina.
Han visste att Stjärnfall inte skulle avslöja honom, hennes barnsliga men omättligt Sexuella fascination förblindade henne lika mycket som Jack´s beroende av Oskyldighet förblindade honom. Det var ett outtalat samförstånd.
Jack reste sig upp med ögon röda och drog på sig sina kläder, en ölfläckig t-shirt, ett par blåa jeans en färgglad hawaii-skjorta och sina timberland kängor, utnötta av oförlåtlig asfalt, utan att vända sig om gick han ut ur huset.
Det var fullmåne och någonstans blev någon av med oskulden.
Det var en fin kväll.


*Älvan, Varulven och Horan (del4)*


"Fan ta Flicksnärtan" tänkte Jack, han promenerade fram genom idyllen, skar upp landskapet med sina kängor likt helmantlade gevärskulor i Hemingways noveller.
Framför honom strosade Stjärnfall runt i det följsamma gräset och vinden lekte erotiska lekar med hennes klänning.
Hon spelade omedveten om att hennes troskanter blottades av vindens nyckfulla smekningar, detta gladde Jack lika mycket som det gjorde honom frustrerad.
Stjärnfall visste vad hon gjorde, Jack var utmattad av gårdagens dekadenta eskapader, hon visste på ren kvinnlig instinkt att övertaget var hennes.
Knappt byxmyndig, dock kapabel att lura byxorna av alla män norr om sydpolen.

Två pojkar, Zackarias och Jeb satt i skuggan under Eken och beskådade Älvan och Varulven.
Han, några tiotusentals cigaretter äldre än henne.
Hon, en äng av oplockade blombuketter yngre än honom.
Zackarias och Jeb lekte finn fem fel i den fullständigt felfria utopin.
Vanligtvis fann de sällan några, men genom att enbart observera Jack fann de fler fel än vad de någonsin gjort tidigare.
Även hos Stjärnfall fann de ett antal, men mest på grund ut av att hennes mjukpornografiska beteende inte stämde överens med deras moraliska kompass.

Om 25 år kommer Jeb att knulla Zackarias fru och fullständigt krossa sin vän, men mest därför att Zackarias var homosexuell och i hemlighet och trånade efter sin vän Jeb. Men för tillfället var de relativt lyckliga.

Cristals huvud kändes som en detonerad Atombomb, hennes förlorade hjärnceller skulle kunna jämföras med förkolnade lik i någon krigsdrabbad del av fjärran östern.
Men föregående natts omoraliska utsvävningar hade fyllt henne med nytt liv, hon kände sig som sexton igen då hon tvättade bort vitt puder från näsborrarna.
Cristal åt Alvedon till frukost och sköljde ned det med Treo.
Det var den godaste frukost hon ätit på länge och hon avnjöt en cigarett under den värmande solen, samma sol som i samma stund orsakade 127 dödsfall runt om i den allt för obarmhärtiga världen.
Hon tänkte på Jack.
Kanske var det bakfyllan, kanske var det kärlek, men hon kände sig plötsligt orolig i magen och var tvungen att spy, hon tänkte på Jack så kanske det var kärlek ändå.
FÖRFATTARENS NOTERINGAR: Följande händelser under några timmar i Cristals liv är allt för vardagligt triviala för att författaren ska orka bemöda sig att skriva om dem, måhända saknar han inspiration? I vilket fall som helst väljer skribenten att hoppa framåt i handlingen och tar åter vid då Cristal sitter ute på sin veranda (inspirerad av Sköna hem och Äntligen hemma) och hon får syn på sin dotter som kommer flygandes över krönet. SLUT FÖRFATTARENS NOTERINGAR.
"Mamma, vargen kommer, vargen kommer" ropade Stjärnfall med sin ljusa änglastämma. Återigen undrade Cristal vad detta var för någon lek hennes älskade, och av de flesta sexuellt åtråvärda dotter hade i åtanke.
Och återigen såg hon Jack komma gående över samma krön.
"Fan ta den Karljäveln" tänkte Cristal när hon kände det pirra till i underlivet.
Hon var glad över att se honom.

Stjärnfall flög snett ovanför Jack där han vandrade fram och trampade ihjäl både blommor och bin.
Just det samtalet var det ingen som hade haft med henne än, men även om hon saknade mer djupgående kunskaper angående de fysiska teknikaliteterna uppvägde Stjärnfall det med hennes medfödda instinkter gällande samspelet mellan könen.
När det kom till interaktionen mellan Kvinna och Man dissekerade hon situationen in i minsta beståndsdel och kunde räkna ut sina drag simultant som hon förutsåg motståndarens (Mannens) drag.
Allt detta skedde samtidigt som hon med sitt förföriska kroppsspråk kastade mannen ur balans.
Men med Jack, med vargen, var det annorlunda.
Hon kände av hans intentioner lika väl som om han petat på henne med sin hårda kuk, dock kände hon likväl något hon inte kunde definiera. Erfarna Älvor hade tagit detta som ett varningstecken och fortskridit lite mer subtilt.
Men Stjärnfall hade aldrig mött en Man som Jack, hon fann sig dragen till honom på något annat, högre plan, som i någon form av tillhörighet.
Det var bara en tidsfråga innan hennes nyfikenhet skulle triumfera och hon såg fram emot det. Hennes mor log när hon fick se sin dotter och Stjärnfall log när hon fick se sin mor. Jack log sällan men glimten han fick in under Stjärnfalls klänning fick honom att dra på smilbanden.

Världsomfattande skrivkramp rådde och inga dikter blev skrivna


*Älvan, Varulven och Horan (del5)*

Till tonerna från ett svunnet decennium då oskuld fortfarande var något man låtsades bry sig om slog sig Jack ner på stolen mitt emot Cristal.
Stjärnfall log pillemariskt mot sin mor och sedan otvivelaktigt, men ändå diskret förföriskt mot Jack.
"Jag hoppas att min återkomst till edert behagliga gemak inte orsakar några obehagligheter för frun och fröken" sa Jack med en gentlemannamässig dignitet värdig vilken te-drickande aristokrat som helst.
"Om jag sade att så var fallet skulle jag sannerligen fara med osanningar min herre" svarade Cristal vardagligt enkelt likt någon pittoresk småborgare.
För det otränade ögat tillika örat skulle scenen lätt kunna uppfattas som kylig och stel, men erfarna kvinnojägare och manslukerskor skulle kvickt uppfatta det dolda spelet dem emellan.
"Din närvaro är ytterst tillfredsställande Jack" sa Stjärnfall med ett avväpnande naivt men ack så barnsligt barnförbjudet leende. (hon var ju trots allt bara barnet)
"Det glädjer mig på mer än ett sätt att höra" replikerade Varulven.
Konversationen ebbade dock snart långsamt ut likt en författares döende inspiration. Välsmakande mat lagad med en gnutta av Cristals omtanke och en handfull Stjärnfalls lekfullhet serverades och Jack bjöd på mindre välsmakande men desto mer potent Eldvatten.
Cristal var inledningsvis tveksam till att låta hennes lilla dotter smaka, men resonerade som så att hon ändå var i pålitligt sällskap (hon kände ju inte till Jacks sanna natur) så var vad det värsta som kunde hända?
Lite visste Cristal att det värsta var just det som sedan skulle hända.
Maten till trots var Jack fortfarande utsvulten, det var alltför längesedan han smakat på oskuldens saftiga men förbjudna frukt. Frustrationen blev honom nästan övermäktig då ett oemotståndligt praktexemplar på denna förbjudan frukt i form av Stjärnfall satt på en armlängds avstånd.
Han betraktade henne med lystna rovdjursögon.
Hon solade sig i hettan från hans blickar.
Eldvattnet hade formligen haft en ögonblicklig effekt på det lilla livet som ogenerat drog Jacks uppmärksamhet till sig genom att kråma sig mer än vad hon brukade.
Detta pågick inte utan att Cristal, som ändå var en beskyddande mor uppmärksammade situationens olämplighet.
Men hon överraskades av att hon fann sig avundsjuk och en aning svartsjuk på sin dotter vars skönhet blommade i all sin prakt, medan hennes egen vissnade, även om hon vissnade med stil.
Det nötte på en hennes karakteristiskt fragila kvinnliga självförtroende att Jack, som hon börjat få varma, för att inte säga heta känslor för betraktade hennes dotter på detta manér.
Att något var tvunget att göras stod för Cristal helt klart, men trots sin erfarenhet på slagfältet mellan Könen kände hon sig osäker på vad.
Visserligen var goda råd dyra, men det var länge sedan pengar var något problem för den resursfulle sexbomben tillika modern.
Cristal förde sin fot med de målade tånaglarna i riktning mot Jacks mer privata delar. I skydd av bordets undersida masserade hon utomordentligt professionellt Varulvens sedan länge hårda favoritkroppsdel.
Jack fann det på det store hela behagligt upphetsande.
Den före detta Horans mod fick sig ett uppsving i och med att mannens fokus åter var på henne.
"Skulle herrn finna det önskvärt att konsumera ännu en öl?" frågade Cristal med en underton av erotiska anspelningar.
"Ditt erbjudande är allt för frikostigt att tacka nej till" blev hans aningen tafatta svar.
Stjärnfall som var ivrig att tillfredsställa den karismatiske om än mystiska mannens önskan fladdrade aningen vingligt in i huset för att hämta drycken.
Då hon kom tillbaka böjde hon sig en aning för att ställa ner flaskan på bordet och gav Jack på så sätt en mycket generös blick in i hennes relativt djupa urringning. (nej Stjärnfall la ej märke till att hennes mammas fot fortfarande var lokaliserad i skrevet på Jack)
"Tack så mycket min fagra fröken" sa Jack med ett leende som förebådade en annalkande ejakulation.
"Det var så lite så" svarade Älvan, nu med ett leende som i sin tur förtäljde mer än en erotisk film.
"Ni två undersköna damer får ursäkta mig, men all denna alkoholhaltiga dryck ni skämmer bort mig med tvingar mig att uppsöka badrummet"
Nog för att han behövde slå en sjua, men mest av allt behövde han en ursäkt att avlägsna sig från den halvt pornografiska situationen innan besten i honom bröt sig loss fullständigt..
Än var tiden inte fullt mogen, men å andra sidan var inte Stjärnfall det heller.