Jag åt frukost på Park Avenue, där jag bodde. Rökare som jag är gick jag ut en gång var femte minut (nå, kanske var tionde).
Fick så se en man på träbryggan framför den kiosk som delades mellan Taco Bar och någon grillkiosk jag inte såg namnet på – jag orkade heller inte gå över gatan för att titta efter.
Mannen hade arselet i vädret. Först trodde jag han var död. Sedan att han bad. Eller hade tappat sin nyckel. Men inte.
Han rörde sig nämligen då och då. Knyckigt men koncentrerat.
Helt fascinerad tände jag min andra cigarett för att betrakta honom. Så såg jag det. Med långa, smala metallpinnar försökte han få upp tappade mynt.
Jag närmade mig honom aldrig utan gick till min frukost för 125 spänn.
Och mådde illa resten av dagen...