Märk hur coronan, märk Anders Mon Frere
Smyger sig runt våra knutar,
Ingen vet varför och ingen vet när,
Eller hur det slutar.
Är det Karon från sin brusande älv,
Månn självaste döden eller är det jag själv,
Som hotar dräpa min ystra.
Så broder Anders kom hjälp mig och välv
Strålkrans över allt mitt dystra! 

Ack längtansvärda och bortskymda tid,
Innan ett virus fick skena,
Då Tro och Kunskap i märklig hybrid
Kunde sig förena!
Tills dess aldrig någon ödelagd krog
Lyckan, eljest uti natten hon log.
Aldrig stod barerna tomma.
Polarna törstande efter sitt knog
Stod där tysta, tanketomma.

Småpampar flämtar till stor
ampars stön,
Alla har spelat bort korten,
Likväl så låtsas de ha nya rön,
Märk dock skuggan bakom porten!!
De kan bygga upp sin ordbarrikad,
Visa tv-bilder från land och stad
(Men aldrig folkhemmets bårar)
Ty då så tro de nationen blir glad
Än den innebos av dårar. 

Visst, jag förstår dem och har samma kval
Virus likväl i var glänta,
Nog vill jag ut men har gjort mina val
Så min GT får väl vänta!
Tro dock aldrig att jag sitter här svag
Men jag skyr nog samkväm ännu ett tag
Covid ju skuggar oss alla
De styrs av kval men det gör inte jag
Vi ä torstiga alla!