Ack, jag min gamla spillved
skulle vilja samla
alla lågor som har tänt mig.
— De lågorna blir nog en psalmbok lång.

En del är gamla, vissa trötta,
en del är unga, aldrig nötta,

men alla, ljuvliga att vara med
då de har ingen ytsam skramla
utan brinner blott för sig
men blygsamt, som en krattad gång.

Så många lågor jag har fått
så mycken värme jag har mött
Så långa tider som har gått.
Är det konstigt jag är trött?