tryckte på vartenda litet sockerkorn som spilldes ut den kvällen
och sög in alla vågor som stormade när du blev närgången
jag hittar alltid till dig men finner du mig
får jag verkligen dig att känna frågar du alltid mig med en darrande nervositet
jag slår in mig själv och försvinner därifrån
även när jag vill stanna kvar och klottra
ett skrikande JA
ett slående JA
och ett hårt JA
över dig och dina frågetecken
det behöver inte vara märkvärdigt
får jag gå hem med dig
får jag en plats sidan om dig i din 90-säng
jag vet det är trångt
men jag är trängre och du är svårare
mina känslor har alltid exploderat men aldrig riktigt fått plats