genom ett fönsterglas med imma; jag önskar du såg mig just nu
att du följde mig med en blick som stryper mina drömmar
(eftersom drömmar är kända som ett sätt att fördriva dagen)
att du hugger i mina förhoppningar och driver mina nerver till vansinne
min värld immar igen så fort du delar ett andetag och det blir svårare att se dina uttryck på andra sidan
men jag har alltid varit alldeles för hårdhänt för att bara stå och titta på
träden har börjat bli tomma, kala och snart är vartenda löv klistrat på marken
igår frös plusgraderna till is och kylan stiger här nere i söder
när dagarna träder förbi och nätterna skyndar på klockan fortare än hundradelarna flyger fram
jag vill fastna i nordligare breddgrader 'jag känner att din eld har börjat glöda men slockna inte' säger du
'jag har frusit ända sedan mars och även när solen brände så gav inte kylan med sig, och hjärtat ligger fortfarande i snödrivor'
'har vi någonsin gjort någonting rätt eller är vi gjorda för att göra fel' frågar du
'det är en balansgång med många gränser och det är en fråga till moralen men rätt och fel har aldrig varit till för dig och mig' svarar jag och tar din hand