Ovanifrån, från sidan och i nacken
kastas svala blickar

asfalten blir med ens mjuk
i den betydelselösa jämförelsen
med orden

under en tunga;
bevarade
synnerligen för länge

genom fönstret betraktar
jag dig på gräset
du håller förtroligheten
på avstånd

ni dansar bara
när jag inte ser det

stängda dörrar vart än
vi vänder oss
hopplösa ord och längtan
efter nya vyer att vila ögat på,
blir din tröst
i en sommar som alldeles för snabbt
blir till höst

ni dansar bara
när vi inte ser det