molnhimmel sänker sig

över ljusgrönskans blåberg

när jag rullar in

i mitt Hälsingland

för en vecka sedan

färdades jag åt andra hållet,

bort och

såg med någon annans ögon

mitt landskap på ett annat sätt

ord som möter mina ord

skapar ny och annan verklighet

nya möten över en kopp te,

goda samtal i kvällslampans sken

blickar som studerar och värderar

mormor konstigt måste det få vara

säger han nästa morgon

ger mig en kram med varma ögon

och ett älskar dig

inviger mig sedan i haboernas värld

ser himmelsmolnen

under flygplansvingen

förflyttas snabbt till

grannlands huvudstad

möts här av hon som

är äldst av mina fyra

här i livet

utrustade med baguetter

slingrar vi oss upp på

operans tak

lunchar under blåvit himmel

ser vita segel försvinna

vid horisontens rand

samtal om det som varit

och allt som är

vindprassel i hår

vandring efter Akkersälva

forsens brus talar om

Fabriksjenterna som här

levde hårt en gång

regnsbågsfärger

leker vattnet, där vi går

mor och dotter på väg

så blir vi tre som dricker kaffe

vid hönsa mors kafé

gott att se er två tillsammans

så åter till vår egen huvudstad

njuter lax och öl

intill sammetsgardin

blusens rytmer pulserar

liv och värme strömmar

en arm om min axel

stjärnor i natten

och bussen som dröjer

vaknar till ny morgondag

värmen finns kvar

lapphundsglädjehopp

husse kommer

min vuxne son

lagar middag med sin käraste

och visar stolt  sitt första hem

sitter i stolen mellan de två

som pratar om film

med livfulla röster,

ser den nu så välbekanta gesten

av fingret som tankfullt

snurrar runt i skägg

sover i drömlandsnatten

så rullar vi hemåt igen

lapphund och jag

lämnar kvar

mil efter mil

färdas in mellan

blåkulle bergen

och vet att hemma

finns överallt

vart jag än går

bär jag inom

© Eva Langrath 2009